Jag bekantar mig med Joyce Carol Oates

oatesEn dag surfade jag in på en bettingssida för att se vem folk tippade på som vinnare till årets nobelpris i litteratur. På listan cirkulerade välkända namn som Philip Roth och Haruki Murakami. På fjärde plats låg Joyce Carol Oates, vilket gjorde mig tämligen nyfiken. Med skämskepsen på är jag kvinna nog att erkänna att jag vid tidpunkten aldrig hade läst någonting av denna författare. Detta var jag tvungen att genast råda bot på. Med högsta växeln sprang jag runt i bibliotekets hyllor och haffade den allra tunnaste bok som jag kunde hitta, vilket lyckodrag detta visade sig vara! Boken jag fick händerna på bär den fruktansvärda och ambivalenta titeln Våldtagen : en kärlekshistoria, som med sina blygsamma 160 sidor berättar en gruvligt hemsk historia.

Som titeln avslöjar berättar boken en traumatisk historia. Redan på första sidan får vi läsa om hur en kvinna genar, tillsammans med sin 12-åriga dotter, genom en park en sen sommarnatt. Kvinnan är trött, hennes dotter är trött, därför väljer man att ta den snabbaste vägen hem – den som sparar fem minuter. Ett beslut av många som leder fram till den händelse som kom att förändra de bådas liv. På vägen hem stöter mamman och barnet på en grupp unga män som, påverkade av metamfetamin, ger sig på dem fysiskt. Männen våldtar mamman samtidigt som en håller fast dottern en bit därifrån, där hon är oförmögen till att göra någonting annat än att lyssna till hur hennes mamma får genomleva den värsta halvtimmen i sitt liv.

Detta är i stora drag hur boken inleds. Det är den värsta inledning på en bok som jag någonsin har läst. Detta är en bra bok, men det är också en riktigt hemsk bok som omöjligt kan lämna en läsare oberörd. Den är också en viktig bok för den visar inte bara på det fysiska övergreppet utan också på ett rättsligt- och samhälleligt övergrepp. Tror inte den är helt oförankrad i verkligheten. Lite kuriosa är också att boken filmatiseras och planeras ha premiär 2017.

Joyce Carol Oates är, minst sagt, en produktiv författare och ett axplock på böcker som du kan hitta på bibliotekens hyllor kan du se här:

Jag ska skydda dig från allt

Det stulna hjärtat

Bittert som mitt hjärta

Blonde

Brudgummen

Det var vi som var Mulvaneys

 

Frida

Ernest Hemingway i 1920-talets Paris

Ernest Hemingway räknas som en av de allra största författarna i världshistorien. Han tilldelades Nobelpriset i litteratur 1954. Mycket har skrivits om hans mytomspunna liv, men denna bok har sin utgångspunkt i hans första fru Hadley Richardson. Boken Åren i Paris och är skriven av Paula McLain, en amerikansk författare som jag inte kände till tidigare.  Åren i Paris är hennes mest kända bok.

Åren i Paris

Hadley träffar Ernest i St Louis innan han på riktigt slagit igenom som författare. Hadley är äldre än Ernest och hon blir varnad för honom av alla sina vänner. ”Han är en kvinnokarl och kommer göra dig olycklig” är vad de säger och Hadley tvekar, men kan inte släppa Ernest. Hon vet att det kommer att bli tufft och att Ernest karriär kommer stå i centrum, men väljer ändå honom. Kvinnosynen speglar en tid där kvinnan traditionellt är van att kliva åt sidan för mannens karriär, så det är kanske inget konstigt med det, men man slås ändå av hur mycket självuppoffring en människa kan stå ut med. En hade önskat att Hadley hade möjlighet till ett bättre liv och att hon hade kunnat lämna Ernest tidigare. Det finns dock fina stunder i deras äktenskap som gör att en får förståelse för vad Hadley kunde hänga upp sina känslor på.

Planen för paret Hemingway är att flytta till Rom för att Ernest ska kunna skriva och vistas i rätt kretsar med möjlighet att bli erkänd författare, men de blir istället övertalade att flytta till Paris. I Paris umgås paret med andra stora inom konstnärs- och författarvärlden; Gertrude Stein, paret Fitzgerald, Sherwood Andersen, Ezra Pound, James Joyce är några av dessa. För en som endast läst verk skrivna av dessa och/eller läst om dem under litteraturvetenskapskurser är det väldigt spännande att få träffa dem så här, mer levande i en skönlitterär bok. Paula McLain lyckas väldigt bra med personporträtten och miljöbeskrivningarna. Genom att läsa boken upplever man Paris, en stad där alla med talang verkade befinna sig i början av 1920.

Ernest delar med sig av sitt skrivande till Hadley och det är fantastiskt att få inblick i hans tankar kring skrivandet, även om detta är en fiktiv bok, så känns det trovärdigt. Hemingway är den sortens författare som använder sig av isbergsprincipen i sitt skrivande och som tvingar läsaren att läsa in väldigt mycket mellan raderna. En del av det som står mellan raderna kan man få ledtrådar till i denna bok, genom att få en inblick i Ernest liv och relationer.

Hadley blev inte Ernest enda fru och Hadley själv gifte om sig en tid efter att paret brutit upp 1926.

Denna bok handlar om den tid som de hade tillsammans.

Jessica – Stadsbiblioteket

Här finns boken!
Åren i Paris av Paula McLain