Två relationsromaner- en analys!

Jag älskar relationsromaner och att analysera vad som händer i relationer. Därför blev jag mycket nyfiken på dessa två böcker: Martina Haag: Det är något som inte stämmer och Ebba Witt-Brattström: Århundradets kärlekskrig. Witt-Brattström för att hon hämtat titeln från en av mina absoluta favoriter: Märta Tikkanen: Århundradets kärlekssaga och för att det är just hon som är författaren. Haag blev jag intresserad av för att så många pratade om den och uttryckte starka känslor mot mannen i boken efter att ha läst den. Det blev i alla fall så att jag läste och lyssnade på böckerna parallellt. Jag vet inte om det är rättvist mot någondera att göra en slags gemensam analys, men det gav mig många tankar att uppleva dem under samma period.
Århundradets Det är något

Båda böckerna skildrar äktenskap i kris och sönderfall. I båda bryter en av parterna i relationen mot det man kommit överens om när man gifte sig. Förkortat: I Haags bok har huvudpersonens man träffat en annan kvinna.

Det är ett svek och hon klandrar honom ganska oreflekterat för det. I Witt-Brattströms bok är det helt andra överenskommelser mannen i relationen bryter emot. Han har inte träffat någon annan, men han är respektlöst, arrogant, manschauvinist och nedvärderande. Han knäcker henne, ser henne inte, lyssnar inte och respekterar inte det hon står för.

I båda böckerna är mannen boven. Han är den som väljer, som förstör och skändar. Jag undrar i båda fallen över hans historia. Hennes upplevelse kan ingen ifrågasätta, men hur ser han på vad som hände med lyckan? Vad hände med kärleken och livet? Varför sviker mannen i Haags bok barnen och flyttar ut på landet? Hur blir det självklart, i ett samhälle där båda föräldrarna anses lika viktiga för barnen, att han kan göra det?

Haags bok genomsyras av värderingen av det svek det innebär att mannen väljer en annan relation att leva i. Det kan vara språket som är enkelt och platt, men i Haags bok är det också en förenkling av relationen, som jag tycker gör den platt och ganska ointressant jämfört med Witt-Brattströms bok som går djupare in i vad det paret blivit i varandras liv.

I Witt-Brattströms bok får man inte veta om relationen avslutas eller fortsätter, men i Haags bok lämnas huvudpersonen ensam, med en ångest som skildras starkt. Hon äter inte, sover inte. Hon skriver upp och stryker över varje kvart för att få dag och natt att gå. Hon blir lämnad och den ensamhet som lurar i att bli ensamstående mamma och att plötsligt inte leva tillsammans med någon blir en chock för henne. Att plötsligt falla utanför normen och tryggheten som kärnfamiljen innebär. Att drömmen om 2 barn och eget hus inte blev som man tänkt. Det är så det blir, men i boken ges ingen reflektion över det eller över varför just otroheten var det värsta sveket.

Århundradets kärlekskrig handlar om den ensamhet som finns i en relation, som vuxit och blivit ogenomtränglig. Man är två fast ändå ensam, när den man lever med inte längre är intresserad av vem man är. Och man stannar för att man hoppas bli tagen på allvar och kunna ha en dialog som man kunde förr. Detta är intressant, om än gripande, hemskt och mycket sorgligt på många plan.

Carolina

Finns böckerna på ditt bibliotek?
Århundradets kärlekskrig Ebba Witt-Brattström

Det är något som inte stämmer Martina Haag

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s