Inför det sista läsecirkeltillfället i läsecirkeln Oväntade slut läste vi En hemlig plats av Tana French. Boken utspelar sig på en irländsk internatskola för flickor. En ung pojke hittas mördad innanför murarna på flickinternatet St Kildas. Polisen lyckas inte hitta mördaren. Ett år senare lämnar en av eleverna på skolan in ett foto på den döde pojken med texten jag vet vem som dödade honom”. Polisen tar åter upp fallet och denna gång finns det någon som är beredd att tala.
Författaren Tana French föddes i USA men har också bott i Italien, Malawi och på Irland. Hon bor nu i Dublin. French är väldigt intresserad av arkeologi något som märks i flera av hennes böcker hon är utbildad skådespelare och har också arbetat med film. Hennes debutromanen ”Till skogs” (2007, In the Woods) nominerades till flera priser och vann det prestigefyllda Edgar Alan Poe Award för bästa debutbok 2008. French skriver psykologiska kriminalromaner och låter inte samma person vara huvudperson varje gång. Hon är också intresserad av hur verkligheten ändrar sig när olika ögon tittar på den. Genom att byta huvudperson uppnår hon detta. En hemlig plats är hennes femte bok.
Vad tyckte vi då om boken? Vi var alla överens om att boken är enormt välskriven och att författaren kan sin sak. Vad gäller karaktärerna, så tyckte vi att de var tydliga och att French format dem bra. De beskrivs innerligt så att läsaren kan få en bra bild av dem. Det blir dock bitvis lite tjatig, då French är väldigt detaljerad, nästa nere i transkriberingsnivå, i sina beskrivningar. Vi var rörande överens om att detta är en bok som kräver läsarens uppmärksamhet. Vi tyckte att boken var väldigt flickig och hade ett mycket ungdomligt språk (stundom ett SMS-språk), vilket gjorde att man som läsare ibland kunde tycka att det var lite jobbigt att läsa. Några av oss tyckte inte att detta var en självklar deckare och den lyckades inte heller fånga alla av oss. Några av oss var väldigt förtjusta i boken medan den inte alls tilltalade några och det är ju precis det som är det intressanta med att prata om böcker. Läsupplevelsen skiljer sig så från person till person.
Vi diskuterade platsen för bokens handling – en internatskola. Vi tyckte att boken gav flera exempel på otäcka kotterier och att den slutna internatskolemiljön medförde att alla situationer blev än mer överdrivna. I diskussionerna drogs paralleller till ”Flugornas herre” fler än en gång.
Två diskussionsteman blev tydliga utifrån denna bok. Språkbruket hos ungdomar idag, där vi pratade mycket slang och förkortningar men även om bokens översättning och översättningar över lag och skolans värld, kanske inte just internatskolor där vi kände att vi hade begränsad kunskap men grupperingar i skolan och hur viktigt det är att vi som vuxna måste finnas närvarande i ungdomarnas värld. Någon tyckte att de unga tjejerna betedde sig illa, medan någon annan lyfte att de kanske var präglade av sin omvärld, en värld där unga tjejer ofta möter grova sexuella anspelningar och påtryckningar.
Ett annat tema i boken som vi tyckte oss se, var hur vi människor beter oss mot varandra. Boken innehåller flera konflikter – både mellan eleverna, med rivaliserande tjejgäng och hemliga pakter, och mellan den kvinnliga och manliga polisen, där han tillhör en cold case-avdelning och vill klättra i hierarkin och hon fått en hög tjänst i en mansdominerad värld, trots att hon är kvinna. Vi diskuterade att poliserna har ett grovt språk och att det kanske finns en grövre jargong inom poliskåren, som inte på motsvarande sätt finns inom andra yrkesgrupper som tex arbetsterapeuter, bagare eller bibliotekarier.
Någon hade noterat att en blomma nämndes flera gånger i boken – stånds, ståndsblomma, ståndsstjälkar som vi googlade upp (se bild bredvid) och vi tyckte oss känna igen från vägrenar och trädgårdar.
Handlingen rör sig i nutid, under en enda dag, och i flera tillbakablickar. Dessa tillbakablickar var det flera som inte gillade, särskilt då dessa inleds med en nedräkning av mordoffrets liv, men ändock inte handlar om honom.
Boken har även ett kort övernaturligt stycke som vi ställde oss frågande till. Kan ligger det i tidens anda att sådant ska vara med, funderade vi?
Vi avslutade kvällen med att summera hela läsecirkeln. Vi konstaterade att vi läst en bred sorti av deckare, av hälften kvinnor och hälften män och av mycket olika kvalitét. Vi drog även slutsatsen att en läsecirkel ger oss möjlighet att närma oss litteratur som man annars kanske inte skulle ha läst.
/ Anna R och Annika
Hela Halmstad läser 