Tonårsflickor, pakter och vänskap till döds

Inför det sista läsecirkeltillfället i läsecirkeln Oväntade slut läste vi En hemlig plats av Tana French. Boken utspelar sig på en irländsk internatskola för flickor. En ung pojke hittas mördad innanför murarna på flickinternatet St Kildas. Polisen lyckas inte hitta mördaren. Ett år senare lämnar en av eleverna på skolan in ett foto på den döde pojken med texten  jag vet vem som dödade honom”. Polisen tar åter upp fallet och denna gång finns det någon som är beredd att tala.

tana2.png

Tana French. Fotograf: Kathrin Baumbach

Författaren Tana French föddes i USA men har också bott i Italien, Malawi och på Irland. Hon bor nu i Dublin. French är väldigt intresserad av arkeologi något som märks i flera av hennes böcker hon är utbildad skådespelare och har också arbetat med film. Hennes debutromanen ”Till skogs” (2007, In the Woods) nominerades till flera priser och vann det prestigefyllda Edgar Alan Poe Award för bästa debutbok 2008.  French skriver psykologiska kriminalromaner och låter inte samma person vara huvudperson varje gång. Hon är också intresserad av hur verkligheten ändrar sig när olika ögon tittar på den. Genom att byta huvudperson uppnår hon detta. En hemlig plats är hennes femte bok.

Vad tyckte vi då om boken? Vi var alla överens om att boken är enormt välskriven och att författaren kan sin sak. Vad gäller karaktärerna, så tyckte vi att de var tydliga och att French format dem bra. De beskrivs innerligt så att läsaren kan få en bra bild av dem. Det blir dock bitvis lite tjatig, då French är väldigt detaljerad, nästa nere i transkriberingsnivå, i sina beskrivningar. Vi var rörande överens om att detta är en bok som kräver läsarens uppmärksamhet. Vi tyckte att boken var väldigt flickig och hade ett mycket ungdomligt språk (stundom ett SMS-språk), vilket gjorde att man som läsare ibland kunde tycka att det var lite jobbigt att läsa. Några av oss tyckte inte att detta var en självklar deckare och den lyckades inte heller fånga alla av oss. Några av oss var väldigt förtjusta i boken medan den inte alls tilltalade några och det är ju precis det som är det intressanta med att prata om böcker. Läsupplevelsen skiljer sig så från person till person.

en hemlig platsVi diskuterade platsen för bokens handling – en internatskola. Vi tyckte att boken gav flera exempel på otäcka kotterier och att den slutna internatskolemiljön medförde att alla situationer blev än mer överdrivna. I diskussionerna drogs paralleller till ”Flugornas herre” fler än en gång.

Två diskussionsteman blev tydliga utifrån denna bok. Språkbruket hos ungdomar idag, där vi pratade mycket slang och förkortningar men även om bokens översättning och översättningar över lag och skolans värld, kanske inte just internatskolor där vi kände att vi hade begränsad kunskap men grupperingar i skolan och hur viktigt det är att vi som vuxna måste finnas närvarande i ungdomarnas värld. Någon tyckte att de unga tjejerna betedde sig illa, medan någon annan lyfte att de kanske var präglade av sin omvärld, en värld där unga tjejer ofta möter grova sexuella anspelningar och påtryckningar.

Ett annat tema i boken som vi tyckte oss se, var hur vi människor beter oss mot varandra. Boken innehåller flera konflikter – både mellan eleverna, med rivaliserande tjejgäng och hemliga pakter, och mellan den kvinnliga och manliga polisen, där han tillhör en cold case-avdelning och vill klättra i hierarkin och hon fått en hög tjänst i en mansdominerad värld, trots att hon är kvinna. Vi diskuterade att poliserna har ett grovt språk och att det kanske finns en grövre jargong inom poliskåren, som inte på motsvarande sätt finns inom andra yrkesgrupper som tex arbetsterapeuter, bagare eller bibliotekarier.

ståndsblommaNågon hade noterat att en blomma nämndes flera gånger i boken – stånds, ståndsblomma, ståndsstjälkar som vi googlade upp (se bild bredvid) och vi tyckte oss känna igen från vägrenar och trädgårdar.

Handlingen rör sig i nutid, under en enda dag, och i flera tillbakablickar. Dessa tillbakablickar var det flera som inte gillade, särskilt då dessa inleds med en nedräkning av mordoffrets liv, men ändock inte handlar om honom.

Boken har även ett kort övernaturligt stycke som vi ställde oss frågande till. Kan ligger det i tidens anda att sådant ska vara med, funderade vi?

Vi avslutade kvällen med att summera hela läsecirkeln. Vi konstaterade att vi läst en bred sorti av deckare, av hälften kvinnor och hälften män och av mycket olika kvalitét. Vi drog även slutsatsen att en läsecirkel ger oss möjlighet att närma oss litteratur som man annars kanske inte skulle ha läst.

/ Anna R och Annika

 

Post festum

Pleijel_Agneta_9 SpådomenStadsbibliotekets 10-årsjubileum har klingat av, tårtan är slut och vardagen är tillbaka. Ett av de bästa minnena från festen är författarprogrammet med Agneta Pleijel. Hennes senaste roman Spådomen: en flickas memoarer är som titeln antyder: en flickas memoarer. I romanen skildras uppväxten på olika ställen; Stockholm, USA och Lund.

Det handlar om att bli vuxen. Hur blir man det? Det handlar om kärlek. Hur blir med ens egen uppfattning om kärlek  när ens föräldrar är dåliga förebilder; pappan otrogen, mamman olycklig och tystnaden är total.  Det handlar också om hur en familj fungerar som kommunicerande kärl, hur snart man påverkas av varandras sinnestillstånd. Skratt är inte det enda som smittar i en familj utan även oro, ilska och frustration. Det mesta smittar även om känslorna är ordlösa.  Huvudpersonen i boken lider med sin plågade, bedragna mamma men känner också samhörighet med fadern och mest av allt är hon så småningom mycket trött på att dras med i deras äktenskapliga moras. Hon vill leva sitt liv, fri från dem.

I romanen finns också faster Ricki, det är henne som spådomen handlar om. I mogen ålder träffar hon en man och det äktenskapet blir mycket lyckligt, även om Rickis liv inte precis är okomplicerat för det. Huvudpersonen står sin faster nära och får här också ett vittnesmål om att livet kan gestalta sig på olika sätt, inte minst äktenskapet. En motpol mot föräldrarnas konfliktfyllda tillvaro.

Det är en fängslande roman som också handlar om sexualitet och frigörelse. Om att bli en någorlunda hel människa.

Jag tycker att alla Agneta Pleijels böcker är läsvärda. Talande nog finns många av dem fortfarande att köpa i bokhandeln, hur många romaner från 1980-talet gör det? Och givetvis finns de att låna på biblioteken! Här kommer tips på ytterligare några favoriter:
Vinter Hundstjärnan Fungi Lord

 

 

 

 

En vinter i Stockholm Hundra dagar, hundra anteckningar. Om övergivenhet, konst, musik och skapande. Och inte minst: Hur blir man en person som sätter ett högt pris på sig?

Hundstjärnan Tematiskt påminner denna bok om Spådomen, en flicka granskar sina föräldrar med skarp blick. – Är det så här livet kommer att bli för mig också? En bok om lögner och ensamhet och om hur fantasin och berättandet kan vara en tröst.

Fungi: en roman om kärleken. En klassisk bildningsroman om en 1800-talsfilosof, Franz Wilhelm Junghuhn, som reser ut i världen. Språklig fröjd kombinerad med vetenskaplig fakta ger en bok som lever länge i minnet och som man gärna återvänder till.

Lord Nevermore Tiden är strax före andra världskriget, en forskare och en konstnär reser från Polen till tropikerna. En storslagen roman där de båda vännerna funderar kring kärlek och vetenskap.

Elisabeth

Björn Ranelid vad döljer du för mig?

Jag har hört mycket positivt om Björn Ranelids författarskap men har ändå alltid varit lite tveksam. Är han verkligen bra? Är det sant det som så många säger? Döljer de lätt solkyssta kinderna en ordkonstnär?
Överbefälhavarens hemlighetRanelidJag måste veta och min nyfikenhet har jag valt att stilla med Ranelids nyutkomna bok Överbefälhavarens hemlighet, där vi får följa överbefälhavaren Axel Wiman. Boken har ingen långdragen inledning utan redan på första sidan kastas läsaren in i hetluften och försvarsmaktens presskonferens, där Axel ska redogöra för statusen av det svenska luftrummet och farvattnet. Ingen ny situation för Axel, men den här gången blir det annorlunda. Hans privata liv och känslor börjar bubbla upp till ytan, minnen gör sig envist påminda och läsaren tas med på ett livets resa.

Ser man till handlingen händer det egentligen inte så mycket, det är en rätt enkel historia som presenteras med en stram berättarram, men som Ranelid istället har valt att fylla till bredden och förgylla med guldkanter. Det är inte en bladvändare i klassisk mening där man febrilt vill veta vilken hemlighet Axel Wiman bär på, utan boken är mer en bladvändare på det vis att den ger en lustfylld läsning. Det är inte resans mål som är det viktiga, snarare är det färden som är målet. I boken har Ranelid ett sätt att uttrycka sig på som stundtals för mina tankar till Jonas Gardells författarskap och metaforiska uttryckssätt. De har båda förmågan till målande och känslomässiga uttryck, utan att på något vis krångla till det eller få texten att bli otillgänglig. Och det är ju alltid trevligt. Möjligtvis att texten ibland blir onödigt ålderdomlig, kalla mig konstig om ni vill, men på något vis gillar jag det.

Så, för att återgå till den ursprungliga frågan. Tycker jag att Björn Ranelid är en trevlig författare och vågar jag rekommendera honom vidare?

Absolut!

Frida

Finns boken på ditt bibliotek?
Björn Ranelid Överbefälhavarens hemlighet

Debutverk som ger mersmak!

Jag kom över ett debutverk skriven av Petra Backström med snyggt omslag och en trasslig kärlekshistoria som intrig. Det visade sig bli en av de trevligaste läsupplevelserna på länge.

petra backströmM varken mer eller mindre vinner på den fartvind man känner i språket och inte minst HUVUDKARAKTÄREN Maj! En helt underbar person som jag önskar att jag kände, fast helst bara på avstånd, eftersom hon för en hel del problem med sig.
Maj är 19 år och bor i Stockholm. Det är nutid och Maj lever ett ganska bekymmerslöst liv (till att börja med). Hon har gått ut gymnasiet och ströjobbar mest. Hennes mamma betalar ut en summa pengar till henne varje månad i brist på att vara närvarande i Majs liv, så gott om pengar har hon. Dessutom har hon en pappa som är schysst och ansvarsfull och flera bra vänner.
Men i denna rosa bubbla, där Maj har ganska mycket tid till att fundera, uppstår en del känslostormar. Helt plötsligt är Maj indragen i fyra relationer samtidigt! Allt började med ett känsloexperiment, där Maj lovade sig själv att lägga det logiska åt sidan och istället börja lita på sina känslor. Majs känslor visade sig vara svårtolkade…men vem har inte varit 19 år och känner igen sig i detta. Det blir komiskt och jobbigt då Maj manövrerar dessa relationer. Vi har exet, stalkern, kompisens pappa och ”The bad guy”, som hon inte borde falla för.
I denna bok känner man verkligen Stockholmsatmosfären och Stockholm känns nästan som hemma. Maj lever likt en dandy och tar dagen som den kommer, går från pub till tunnelbana till 7-eleven och så vidare.

Det jag personligen gillar allra bäst är karaktärsbyggandet av Maj och hennes mångsidighet och oförutsägbarhet. Maj har till exempel djupa tankar och känslor till olika bokstäver, radar upp de som hon gillar och de som hon ogillar. M ligger utanför i en gråzon eftersom hennes namn börjar på M, ibland är M bra och ibland klarar hon inte av den bokstaven. ”The bad guy”, Marcus, har hon till en början jättesvårt för eftersom han stavar sitt namn med c. Maj hatar c och kan inte tänka sig att umgås med någon som heter Marcus med c. Helt underbart knäppt tycker jag!

/Jessica

Tips på andra bra debutverk

Noir-deckare genom ljus och mörker

genom-ljus-och-morkerTill det tredje tillfället i Stadsbibliotekets och Söndrums biblioteks gemensamma läsecirkel Oväntade slut läste vi Genom ljus och mörker av den brittiske författaren John Harvey. Boken inleds med att den pensionerade kriminalkommissarien Frank Elders fd fru ber honom att kontakta en av hennes väninnor, vars syster oförklarligt har försvunnit. När han börjar nysta i fallet märker Elder snart att systern levt ett dubbelliv.

Den brittiske författaren, redaktören och läraren John Harvey har gett ut många böcker sedan mitten av 70-talet då han beslöt sig för att bli författare på heltid. Han debuterade med två thrillers båda med handlingen förlagd till mc kretsar. Harvey skrev till en början kioskböcker i västern-, kriminal- och thriller-genrerna, han har också skrivit ungdomsböcker och några lyriksamlingar. John Harvey har också skrivit böcker under många olika pseudonymer. Thom Ryder, James Barton, Jon Barton, Jon Hart, William M. James, Terry Lennox, James Mann och Michael Syson. Han delade dessutom ett antal pseudonymer med kolleger, även om de skrev böckerna var för sig. Tillsammans med Laurence James skrev han som L.J. Coburn och John J. McLaglen, med Angus Wells som William S. Brady, J.B. Dancer och J.D. Sandon. Harvey fick ett stort genombrott med sin första roman om polismannen Charles Resnick, ”Lonely Hearts”. Den fick positiva recensioner, och röstades år 2000 i tidningen Times fram som en av 1900-talets etthundra bästa kriminalberättelser. Harvey har också gjort en TV-dokumentär om Henning Mankell, ”Who is Kurt Wallander?” (2009).

john-harvey

John Harvey. Källa:Forum

Vad tyckte vi då om boken Genom ljus och mörker? Flera av oss kände obehag inför de sexuella anspelningar mellan son och mor som gjordes i boken. Vi pratade länge om barn som far illa, vilka fall som får uppmärksamhet när de når allmänhetens kännedom och betydelsen av en god barn- och föräldrarelation. Flera av oss kände även obehag inför de öden som de kvinnliga offren gick till mötes. Vi diskuterade män/kvinnor och att kvinnor stundom kan vara mer utsatta än män. Vi diskuterade även mödrar. Boken avslutas spektakulärt när en av de misstänkta ger sig av hem till sin mor. Att komma hem till sin mor ska ju vara något positivt, något det inte är för alla och särskilt inte i denna boks handling.

Vi diskuterade kvinnligt och manligt författarskap inom deckargenren. Flera tyckte att det märktes tydligt att det var en man som skrivit denna bok. Hur visar sig det manliga respektive kvinnliga? Vi funderade på om manligt författarskap kanske oftare skildrar mer våld, mindre känslor, starka ensamma män och en dragning till noir-genren…

Någon av oss hade genom boken tänkt på att Elder åt mycket – först baguetter och sedan crepes, cheesecake och allehanda smörgåsar. Vi funderade på om detta var vanligt i deckarlitteraturen. Att poliser äter donuts och annan skräpmat brukar väl vara mer brukligt tänkte vi. Någon kunde erinra sig om att Jan Mårtensson i sina böcker brukar avsluta med ett recept.

En annan av oss hade tänkte på alla de kopplingar till konst som gjordes. I något stycke skriver Harvey att mannen framför honom i kön, såg ut som en man hämtat från en tavla av den brittiske konstnären L.S Lowry och andra som nämns är skulptörerna Barbara Hepworth och Henry Moore, konstnärerna Mark Senoir, Laura Knigth och Harold Knigth. Mest fokus läggs på fotografen Alfred Stieglitz och hans hustru konstnären Georgia O’Keeffe – som återkommer både i en föreläsning, på konstverk hemma hos en av de misstänkta och på ett vykort. Se bilder på MOMA. När vi läste på mer om författaren John Harvey, så fick vi reda på att han har en examen i konstvetenskap.

Tyckte vi att boken hade ett oväntat slut. Ja, tyckte några och nej tyckte andra.

Vill man läsa mer om polisen Frank Elder kan man göra det i de två tidigare böckerna ”Av kött och blod”, och ”Till stoft och aska”.

Till sista läsecirkeltillfället läser vi En hemlig plats av Tana French.

/ Annika och Anna R