Det är på riktigt. Det är på allvar. Varje ord i romanen ”Tusen små bitar” talar direkt till läsaren. Krävande. Hänsynslöst. Naket.
Jag hade inte kunnat beskriva det bättre själv än vad det står på baksidan av mitt exemplar av ”Tusen små bitar” – det är en självutlämnande bok som för varje omläsning får mig att bejaka livet. Vi möter unga James som i berättelsens början är 23 år och inte har en aning om var han befinner sig eller vart han är på väg. James sitter på ett flygplan på väg till ett rehabiliteringscenter där han under en period skall bli fri från sitt tunga alkohol- och drogmissbruk. Ett missbruk han levt med i över 10 år. Och han är bara 23 år gammal.
Trots det tunga och stundtals hopplösa ämnet är det en varm, hjärtskärande och framförallt mänsklig bok om att finna sin väg tillbaka till livet. Läsaren får möta en ursinnig, besviken och tom James Frey på vägen tillbaka från avgrunden. Vi får följa honom under hans tid på centret och det är en känslorik berättelse och beskrivning av hur beroendet blir till begäret och vad det innebär att komma därifrån. Läsaren får träffa en mängd karaktärer med olika problem. Det är en osannolik blandning av människor med olika typer av problem. Alla är där för en sak: hitta livet. Vi får möta bland annat Miles, domaren som delar rum med alkohol- och drogmissbrukade James, Leonard som visar sig inte bara ha en utan flera identiteter och hemligheter. Och trasiga Lilly som, trots regler och förbud, lär känna James.
Det är en omskakande historia om ett liv som har gått sönder i tusen bitar. Det finns inget du kan göra. Varför inte det? Den går inte längre att laga. Den är i tusen bitar.
/Madeleine
Finns boken på ditt bibliotek?
Hela Halmstad läser 