Rapport från en förläggardag!

För några veckor sedan fick jag möjlighet att åka till Göteborg och gå på förlagsdag. Dagen ordnas varje höst av Svenska Bokhandlareföreningens Västra krets. Det är en heldag i bokens tecken för bibliotekarier och bokhandelsanställda. Här fick jag möjlighet att träffa flera spännande debutanter och några redan etablerade författare. Förlagen presenterade höstens utgivningar. En fullspäckad dag som gav mig många tips på bra spännande böcker att ta med mig hem till biblioteken.

Här kommer två av mina favoriter.
clinchMästare

Clinch av Martin Holmén
En Noir-deckare som utspelar sig i 30-40 talets Stockholm. Första delen i en trilogi där varje bok är ett avslutat fall. Huvudfiguren är Harry, fd boxare och sjöman. Handlingen tar sin början 1932, Krugerkraschen, depressionen. Samhället som har en fot i den moderna världen håller andan, det är hög arbetslöshet. Det gäller att överleva.

Harry har ”karltycke” som det hette på den tiden och det var olagligt. En händelse i det förflutna har gjort att det har kommit ut, Harry lever nu på marginalen. Han hyr ett rum i arbetarkvarteren, ovanpå en begravningsbyrå vars chef är hans ände vän. Harry försörjer sig som indrivare. Historien börjar när en av de personer Harry varit hemma hos för att driva in pengar hittas mördad och han blir misstänkt för mordet.

Det är mycket som krockar i karaktären Harry, han är tuff men inte utan känslor. Att skildra homosexualiteten i arbetarklassen på detta sett är något nytt. Det är en bok med mycket action.

Mästare, väktare, lögnare, vän av Christoffer Carlsson
Christoffer Carlson har blivit en av mina favoritdeckarförfattare. Hans böcker gräver i huvudfigurernas inre, har en psykologisk spänning och innehåller mycket mer än bara blod och våld.

Här möter vi polisen Leo Junkers som ställs inför sitt tredje fall. En bok med svart humor, försoning och en dold hemlighet. En äldre man hittas skjuten till döds i det lilla samhället Bruket. Leo Junker kommer dit och blir varse det lilla samhällets mörka hemligheter. Boken utspelar sig också i Stockholm 1984. En hemlighet som bara måste avslöjas och efter det finns det ingen återvändo.

Annika

Finns böckerna på ditt bibliotek?
Clinch av Martin Holmén
Mästare, väktare, lögnare, vän av Christoffer Carlsson

Förbjuden kärlek, hallucinogena droger och ett uns av galenskap

leonoraTill det tredje surrealistiska läsecirkeltillfället hade vi läst två självbiografiska kortromaner av konstnärinnan och författaren Leonora Carrington – ”Lille Francis” och ”Där nere”. När man läser självbiografiska romaner, så är det svårt att inte titta på författarens egen livshistoria, så det var något som vi inledde kvällen med.

Leonora Carrington föddes 1917 i England och växte upp i en förmögen katolsk familj. Under barndomen var hon upprorisk, blev reglerad från flera katolska skolor och blev som 13-åring ivägskickad till en konstskola i Italien. När hon återvände hem, så hade hon beslutat sig för att bli konstnär, något som hon också blev mot sin fars vilja. När hon var 19 år träffade hon den 26-år äldre tyske konstnären Max Ernst som hon rymde till Paris tillsammans med.  Max Ernst var gift och hans hustru jagade efter paret – något som kom att ligga till grund för ”Lille Francis”.

Boken handlar om den unga upproriska flickan Amelia vars far Ubriaco lämnar henne för att tillsammans med ynglingen Lille Francis ge sig av på en roadtrip på cykel på fransk landsbygden. De tältar, badar, bor på hotell, äter, dricker, besöker knarkarkvartar och hallucinerar. I bokens andra del, så hämtar dottern Amelia hem fadern Ubriaco och Lille Francis går ner i en djup sorg och ger sig ut i skogen och äter hallucinogena svampar och får ett nytt huvud i form av ett hästhuvud innan boken får ett oväntat dramatiskt slut.

År 1940 blir Max Ernst, som tysk jude, internerad och skickad till koncentrationsläger. Leonora flyr från Frankrike till Spanien, får en psykos och hamnar på ett mentalsjukhus som därefter blir kortromanen ”Där nere”.  Här skildras hur Leonora spänns fast, drogas, våldtas och förnedras och vi får följa hennes psykotiska tankebanor och ideér.

surrealistisk läsecirkel
Hur gick då samtalet om ”Lille Francis”?  Någon sa att romanen är helt absurd, gränslös, med en historia som oregerligt går fram och tillbaka med mycket djur, färger och symboler. Någon annan kände att den blev irriterad när den läste, då historien inte följde någon logisk linje, det stundom var svårt att hålla reda på vem som var vem och att historien gick hit och dit. En tredje tyckte att det var ett förhållningssätt man fick inta, dvs att bara sätta sig och åka med på turen, utan att behöva förstå allt – och kanske därefter ta reda på information om författarinnan för att därefter läsa boken på nytt. Vi diskuterade vikten av att känna till historien bakom berättelsen. När man kände till den, så blev boken mycket mer förståelig. Handlingens Lille Francis klär sig i boken i rollen som Leonora och vi funderade på varför det just är så, varför är hon en yngling? Relationen med Ubriaco (Max Ernst) har inget sexuellt över sig, ingen kärlek. Vad menade hon med det? Flera tyckte att texten var skriven på ett sådant sätt att den skapade många bilder i huvudet på oss som läsare, nästan som en film. Någon tyckte att historien aldrig gick på djupet, utan låg och guppade, surfade på vågorna på händelseförloppet. Lille Francis och Ubriaco är och besöker en man som använder opium, de ser hallucinationer och vi undrar om inte även de har nyttjat drogen själva också. Under hallucinationerna i skogen dukas mat upp vid ett gästabud, en hord av konstnärer, arkitekter och författare, och någon kopplade detta till en Indiana Jones-film, där de festar på ormar och andra skumma delikatesser. Någon återkopplade historiens inledning om modern som en multiplikationstabell som surrealismens uppgörelse med konstruktivismen.

Hur diskuterade vi då om ”Där nere”? Någon tyckte att titeln var tvetydig. Man inser snart att Leonora i romanen är sjuk. Hon beskriver sjukdomsförloppet mycket bra – både utifrån perspektivet som betraktare och inifrån som sjuk. Det börjar i det lilla – när hon låser sig, låser sig även bilens motor och hon känner hur hon kan påverka omvärlden.  Fortsätter i det stora – allt från de värdsliga till det gudomliga. Kriget drar fram och Leonora sätter hela andra världskriget och dess konsekvenser på sina axlar och blir desperat när hon inte kan lösa problemet. Någon nämnde stycket när Leonora får tillbaka en rad personliga småsaker och att hon som ett barn namnger och sorterar, varje enstaka ting, vilket ger en makalös beskrivning,  och allt mynnar ut i att dessa små saker skapar ”mötet mellan färg och tal, måleri och litteratur: Konsten”.

Till det nästa och sista tillfället läser vi Sture Dahlströms ”Cyklonmannen”.

Vill du låna ”I underjorden: Lille Francis och Där nere” som läsecirkelkasse? Mejla i så fall bibliotek@halmstad.se, så ordnar vi detta!

/ Anna R

Katarina Frostenson och poesins mirakel

Frostenson

Det är inte lätt att göra Katarina Frostenson texter rättvisa. De undandrar sig tvärsäkra omdömen, utspelar sig mellan raderna; ibland är språkljuden viktigare än semantiken och frånvaron av glimrande metaforer är påtaglig. Fostenson debuterade 1978 med samlingen I mellan och ansågs redan på 80-talet som en betydande lyriker. Böckerna I det gula (1985) och Stränderna (1989) kan särskilt framhållas. Frostensons stil har en grundton som känns igen men utformningen varierar, de senare samlingarna Karkas (2004) och Tal och regn (2008) är mindre till formatet, mer koncentrerade. Torts en allvarlig botten är dikterna fyllda av språkglädje, som om hon lekte med orden.

Djupt i en föreställning
jag vill veta vad där finns

 -men inget finns där, allt framkallas
Drivande språk

 Visar sig när tonen hörs
Träder fram, står still inför

 Forslas vidare, lämnar efter sig de tysta märken…
Så inleds en långdikt, Skuggan av en gåva, med kommentaren till Håkan Rehnberg

Man kan tänka sig poeten i betraktelse av en målning av Rehnberg (som för övrigt gjort omslaget till boken Karkas, i vilken aktuell dikt återfinns). Tavlan finns men är tom tills den framkallas av en betraktare. Konstupplevelsen beskrivs som en ton men för att fånga musiken måste man överkomma sig själv, forslas vidare. Poeten igångsätter fantasin och läsaren medskapar dikten på samma sätt som tavlan öppnar sig inför en villig tittare.

Ibland behöver man inte läsa tjocka romaner, det kan räcka med några rader av en mångbegåvad lyriker.

Håkan Olsson

Finns böckerna av Katarina Frostenson på ditt bibliotek?

I det gula
Stränderna
Karkas
Tal och regn

 

 

Tusen små bitar

Det är på riktigt. Det är på allvar. Varje ord i romanen ”Tusen små bitar” talar direkt till läsaren. Krävande. Hänsynslöst. Naket.

tusen små bitarJag hade inte kunnat beskriva det bättre själv än vad det står på baksidan av mitt exemplar av ”Tusen små bitar” – det är en självutlämnande bok som för varje omläsning får mig att bejaka livet. Vi möter unga James som i berättelsens början är 23 år och inte har en aning om var han befinner sig eller vart han är på väg. James sitter på ett flygplan på väg till ett rehabiliteringscenter där han under en period skall bli fri från sitt tunga alkohol- och drogmissbruk. Ett missbruk han levt med i över 10 år. Och han är bara 23 år gammal.

Trots det tunga och stundtals hopplösa ämnet är det en varm, hjärtskärande och framförallt mänsklig bok om att finna sin väg tillbaka till livet. Läsaren får möta en ursinnig, besviken och tom James Frey på vägen tillbaka från avgrunden. Vi får följa honom under hans tid på centret och det är en känslorik berättelse och beskrivning av hur beroendet blir till begäret och vad det innebär att komma därifrån. Läsaren får träffa en mängd karaktärer med olika problem. Det är en osannolik blandning av människor med olika typer av problem. Alla är där för en sak: hitta livet.  Vi får möta bland annat Miles, domaren som delar rum med alkohol- och drogmissbrukade James, Leonard som visar sig inte bara ha en utan flera identiteter och hemligheter. Och trasiga Lilly som, trots regler och förbud, lär känna James.

Det är en omskakande historia om ett liv som har gått sönder i tusen bitar. Det finns inget du kan göra. Varför inte det? Den går inte längre att laga. Den är i tusen bitar.

/Madeleine

Finns boken på ditt bibliotek?

Tusen små bitar James Frey