Lindegren, Halmstadgruppen och 38 ekfraser

Här kommer en andra rapport från vår surrealistiska läsecirkel. Inför denna träff hade vi läst valda delar ur poeten Erik Lindegrens (1910-1968) diktsamling ”Samlade dikter”. I denna samling finns 38 dikter där Lindegren har tolkat konstverk av konstnärerna i Halmstadgruppen. Detta att tolka bilder i text kallas för ekfras. NE.se förklarar begreppet med att ekfras ”betecknar i modern litteraturvetenskap litterära texter som beskriver och tolkar faktiskt existerande eller fiktiva bildkonstverk”.

Sökaren av Erik Olson

Vi fick berättat för oss att tavlan föreställer en mänsklig figur med delar som representerar de mänskliga sinnena – syn, smak, lukt, känsel osv. Detta är ett återkommande motiv för Erik Olson – från 1930-talet och fram till 1980-talet. Någon funderade på titeln ”Sökaren” – att söka genom att bryta ner och därefter åter bygga upp. Det ser ut som kroppsdelarna på människofiguren plockats itu och därefter har monterats ihop med delarna lite hit och dit, på fel plats. Dikten har samma titel som konstverket och tanken om kroppsdelarna som olika sinnen återkommer i diktningen: ”Jag har mångfaldigat mina jag och mina irrande sinnen”. Vi pratade om stycket: ”Jag vet att endast den finnande finner”, och att detta inte var det klassiska ”att den som söker finner”, utan att det faktiskt var den som finner som finner. Någon funderade på stycket ”Fientliga spejare vid alla mina gränser”. Gränserna kan vara sinnena – som är det som skiljer människans yttre från det inre. Man kan egentligen aldrig veta hur något verkligen är, utan det enda man vet är det som sinnena förmedlar till en. Stycket ”Jag har förbrukat himlavalvet och multiplikationstabellen” – det oändliga och det strukturerade – kan ses som surrealisterna önskan skaka om världen och det ordnade organiserade. Vi konstaterade att dikten har tre delar – ett har, ett söker och ett finner. Dikten inleds med: ”Mitt jag är spänt mellan fyra hästar i fyra väderstreck” som vi härledde till ett tortyrliknande bestraffningsätt som användes under Medeltiden och som i dikten kan beskriva sökarens inre spänning och splittring – det som driver sökaren.

Kosmisk moder av Waldemar Lorentson

Vi var alla inne på att tavlan gestaltar en mor som håller sitt barn (eller människan/mänskligheten) i sin famn. Någon tyckte att bilden ingav trygghetskänslor, någon annan att kvinnan för hen representerade Moder Jord/Moder Natur och en tredje att tavlan rent av väckte obehag, då bilden visar modern som dubbelexponerad och som någon som sjunker bort. Eller träder hon kanske fram ifrågasatte en fjärde? Är kvinnan modern – jungfru Maria? Vem håller hon i famnen? En levande människa eller människan efter jordelivet. Lindeberg skriver: ”Vänta mig under jorden, sök mig i min urna”. Vi diskuterade kontraster i tavlan – mörker/ljus, varm/kallt. Bergen och jorden – lite bibliskt, tyckte någon, som jorden den allsmäktiga. Kvinnan ser ut som naturformationer. Kvinnans öga lyser tjusigt, sa någon, och någon annan kopplade detta till uttrycket ”ögonen som själens spegel”. Tavlan är målad 1935 – en tid som präglades av oro i Europa. Vi funderade på om kvinnan ändå var en stark moder håller om och beskyddar. Längtan efter trygghet i den oroliga världen. Människan är liten när krig rasar. Modern är samtidigt spänd i axlarna tyckte någon. Halsen är formad som ett hjärta. Den lysande fyren kan ses som ett hopp i mörkret.

Hamn av Axel Olson

Tavlan målades 1939 som en reaktion på att kriget brutit ut i Europa. Vi diskuterade den avbildade människa vars ryggtavla vi ser i bilden – sittandes vid hamnen, med nedböjd överkropp, utstrålandes uppgivenhet, jordens undergång, hopplöshet, väntandes på kriget, försjunken och maktlös. Vi funderade på symboliken i de detaljer som tavlan innehar: tex ankaret som en symbol för hopp, korset för tro och snäckan, vars skugga tar formen av ett hjärta, för kärlek. I dikten skriver Lindegren ”att siestans stiltje hotas av frälsarkransens tecken” och i tavlan kopplar vi samman frälsarkransen med livbojen – också en symbol för hopp och liv. Vi diskuterade att Öresunds var stängt för båttrafik under andra världskriget. Vi tyckte oss ana ett sug mot horisonten. Mörkt hav, men med en ljusning i horisonten. Lindegren skriver i dikten: ”Om när den låga himlen skall doppa sin panna i havet.” Vi diskuterade att ljuset kommer bakifrån människan, vilket är ologiskt, då ljuset istället skulle ha kommit framifrån. Vi pratade om titeln ”Hamn” – en trygg hamn som är osäker, den gamla tryggheten är på väg att försvinna. Någon nämnde även ”i det förtöjda står masternas osynliga klaviatur”, där masterna kan ses som mellanrummen mellan tangenterna på klaviaturet.

Nuit transparente av Waldemar Lorentson

Vi fick berättat för oss att tavlan var ett exempel på konkretism, som till skillnad från abstrakt konst som har förenklat ett annat motiv, aldrig har haft något föreställande i botten, utan är ett objekt i sig. Hjärnan får vid dylika verk leta efter något att känna igen och det som Lindegren har gjort med dikten är att han har fått översätta och tolka detta det till ord. Tavlan är kylig, utan känslor, i blåa toner och med geometriska former. Någon tyckte att tavlan skildrade stunden då man går och lägger sig och ser skuggorna dansa på väggen. Lindegren skriver: ”Lyser dig ju ända in i sömnen genom dagarnas vakande vaggas flor”. Någon tyckte sig se ett segel och någon annan ett fönster. Vi diskuterade om man står utanför och tittar in eller inne i huset. Någon nämnde stycket: ”Lyser dig ju ända fram till ditt kärleksmöte med intet”. Ett möte som inger förhoppning, men som blir inget genom sömnen som kommer.

Till nästa läsecirkeltillfälle läser vi Leonora Carringtons sjävbiografiska roman ”I under jorden”.

Vill du låna ”Samlade dikter” av Erik Lindegren som läsecirkelkasse? Mejla i så fall bibliotek@halmstad.se, så ordnar vi detta!

/ Anna R