Sture Linnér – Mulåsnan på Akropolis: mitt Hellas genom tiderna

Den förre FN-diplomaten och docenten i grekiska Sture Linnér (1917 – 2010) har i en rad olika böcker behandlat grekiskt kulturliv och historia. Jag har läst de flesta av dem med stor förtjusning. Att läsa Sture Linnér är som att ösa ur en ständig brunn med lärdom och vitterhet.
Mulåsnan

Mulåsnan på Akropolis är ett veritabelt smörgåsbord. Här trängs essäer om kretensisk vårmorgon med minoer och mykener; det dagliga brödets betydelse för greker med essäer om Bysans och Arkadien samt om Mulåsnor på Akropolis.

Det är en bok som i sin mångfald har tilltalat mig mycket och som också är ett bevis för att kulturen står över allt annat när det verkligen gäller.

I maj 1943 skulle Sture Linnér promoveras till filosofie doktor i Uppsala Just befann han sig emellertid i Grekland på uppdrag av Röda Korset . Han beslutade sig för att ta promoveringen i egna händer och förlägga den till, som han säger ”…den lämpligaste av alla platser – i Apollons Delfi”

    På den tiden var dock inte Delfi den säkraste av orter utan snarare ett slags ingen mans land, där grekiska rebeller stred dagligdags med den tyska ockupationsmakten. Trots det lyckades Sture Linnér ta sig upp till tempelområdet och hittar där också ett lämpligt lagerbladsträd att ta kvistar ur för att egenhändigt fläta en krans.

Mitt uppe i sitt värv får han plötsligt syn på en ung man, som riktar en bössa mot honom. Linnér är för tillfället civilklädd och på det klara med att hans utseende lätt kunde bli misstagen för att vara tysk. Han förstår att här gäller det att handla snabbt. Vad gör han? Kastar sig över den unge mannen och avväpnar honom? Nej istället börjar han sjunga en grekisk sång som sjungits av många grekiska upprorsmän genom åren:

 

”Hur länge, pallikarer, ska vi väl leva så?

                 Som lejon ibland bergen vi ensamma får gå.

                 I grottor är vår boning, blott snår vi runtom ser,

                 Vårt hem har vi fått lämna, att ej bli trälar mer.

                 Vi mistat våra bröder, ej far och mor vi har,

                 Av vänner, släkt och fränder vi ingen mer har kvar.

                 Dock bättre är förvisso en timme vara fri

                 Än fyrtio år få leva i bittert slaveri.”

(Linnér, 1996, s. 260)

 

Den unge mannen sänker sin bössa och vinkar sig till Sture Linnér för att
ställa de frågor som greker ställt alltsedan Homeros dagar – ”Vad heter du, varifrån kommer du, vart är du på väg?”

Jörgen

Klicka här för att hitta Sture Linnérs andra böcker!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s