Bokmässan 2015 – Några rapporter

Anna R:
Jag missar ALDRIG:
Jag kommer aldrig undan att under varje bokmässebesök få en innerlig lust att färga håret svart, klippa mig i en kort page med lugg, köpa ett illrött läppstift och börja klä mig i snygga käcka svarta kjolar och matchande högklackade, men fotriktiga (jag är ju bibliotekarie), skor, och sofistikerat kultiverat med ett litet leende börja strosa runt med svåra poeter under armen.

Bästa mässminnet:
Jag var på flera seminarier som rörde e-boken. Mycket, mycket intressant!

 Värsta mässminne:
Svårt att höra lyrikläsande författare i det högljudda sorlet, 27 kr för en Loka och (ursäkta) Jan Guillou högt och lågt. Nästa!

Favoritförfattare jag mött:
I år var det väldigt roligt att höra Katarina Mazetti – befriande frispråkig, rättfram, modig och rolig på författarförbundets scen i en diskussion om näthat mot författare och journalister.
Jag måste också nämna Christoffer Carlsson som i Piratsförlagets monter, sa något om att en riktigt bra kriminalroman är en sådan som inte primärt handlar om ett mord, utan om något helt annat – svek, hat, historisk händelse. Instämmer helt! Bra sagt!
mässan 2015

 Böcker som köptes:
Inget till mig själv. Jag lär mig räkna, skriva och läsa-böcker, frimärken, scoutkalender osv.

Jag går helst på mässan ensam eller i sällskap med…
Jag går helst ensam. Men man träffar alltid på många: sin gamla gymnasielärare, några gamla arbetskamrater, bekantskaper från universitetstiden och någon som man gått en studiecirkel med för 20 plus år sedan…

PS: Angående punkt 1. Men så cyklar jag hem efter att bokmässebussen lämnat av oss vid teatern, det duggregnar och blåser och så får jag insikten att jag bor i regniga Halmstad, cyklar året runt och att det nog kanske i alla fall är ganska bra att jag alltid är klädd i en funktionell regn- och vindtät jacka och skyddande blåjeans… Tills nästa år

Jessica:
Jag missar ALDRIG: Gilla förlags monter. Alltid bra nyheter! Har aldrig läst en dålig bok härifrån.
Bästa mässminnet:  Att se att Björn Hellberg inte har tacklat av utan sitter på sin sedvanliga plats!
Värsta mässminne: Att irra runt och inte hitta till seminarielokalen och att till slut hitta fram och inse att det är fullsatt!
Favoritförfattare jag mött: Sara Lövestam.
Böcker som köptes: Fripassageraren, ett steampunk-äventyr av Christina Wahldén.
Jag går helst på mässan ensam eller i sällskap med… Jag går helst på mässan ensam eller tillsammans med gamla Boråskursare från Bibliotekarie-programmet.
Smart tips: Handla böckerna sist och vila ögon och öron från allt vimmel och gå på seminarium. De flesta seminarium är dessutom underhållande och lärorika!

Om en grön bänk i Paris, en vit i Halmstad och två kvinnliga poeter

 

parkbänksben

I sommar har det byggts parkbänk hemma hos mig. Ja, ni läste rätt. Parkbänk. Det började med att min man köpte tre rostiga parkbänksben på auktion. När han kämpandes småsvettig lastade in dessa tunga metallunderreden i garaget så tänkte jag ”jaja, det där blir aldrig något av” och ”suck, det där var slöseri med pengar”. Men så kom sommaren – målarfärg och plankor köptes in, benen målades svarta och plankorna kapades och vit färg ströks på – och vid semesterns slut stod där faktiskt en parkbänk.

diktläsare

Nu sitter jag på denna bänk i sensommarens ljumma solsken, i suset från Karlsrovägen och läser diktsamlingen ”Jag är en grön bänk i Paris” av Kerstin Thorvall som är en sammanställning av dikter från åren 1965-1991. Kerstin har följt mig sedan jag var i 20-årsåldern och det jag gillar med henne är att hon skildrar kvinnor som, trots hot om straff och fördömande, utmanar normer för hur kvinnor ska bete sig och vara. I diktsamlingen möter vi tex den lilla flickan som liksom en hund ska vara snäll och lyda, den ogifta kvinnan i 40-årsåldern som man ska tycka synd om och modern och hustrun som tröttnar på allt och rymmer till Australien med en turk. Detta utmanande, sker i Kerstins texter ofta, med en överhängande ursäkt som manar till förmildrande omständigheter genom att hon återkommande återkopplar till de psykiska sjukdomar som hon bär med sig i familjebagaget och som hotar i fjärran. Jag har inte läst Kerstin Thorvall på många år, men när jag nu läser ”Jag är en grön bänk i Paris”, så är igenkänningen hög och det känns det som jag möter en gammal vän. Det är roligt, smärtsamt, fullt av kärlekstörst, med återkommande reflektioner över åldrandet och en hel del sex.

hej-tine-hoeg

Jag har nyligen läst en annan diktsamling – ”Hej Sol Fuck Love” av danska poeten Tine Hoeg. Jag tänker på att Kerstin föddes 1925 och Tine 60 år senare, 1985, men att de båda skriver om just sex på lite samma sätt. I Tines fall är dikterna korta och samtida, präglade av sociala medier och ett samhälle indelat i ett vi och dem, men de har samma kärlekstörst och raka språk om sex. Jag tänker att det som utmanar och skapar kontrovers, kanske inte har förändrats, så där jättemycket över tiden …

Snart faller löven och då ska jag kika ut på bänken och minnas denna härliga sensommarvärme…
/ Anna R

Finns böckerna på ditt bibliotek?
Hej Sol Fuck Love av Trine Hoeg

Jag är en grön bänk i Paris av Kerstin Thorvall

Muntlig berättartradition – strömmande ljudbok i lurarna

Jag har alltid sett den fysiska boken som nummer ett bland format att läsa på, men saker och ting förändras och så även jag och mina preferenser. Även om ljudboken nu har funnits sedan kassettbandspelaren så är det kanske först nu som det har slagit igenom på riktigt. I alla fall hos mig.

Den muntliga berättartraditionen är riktigt gammal i gemet och historier som Illiaden och Odysséen har uppstått genom att från mun till mun berätta vidare på en historia. Sådan var informationsspridningen i det skriftlösa samhället. Skrift ersatte delvis den muntliga traditionen men hos vissa genrer har den överlevt. Till exempel spökhistorier, roliga historier och folklore.

Med en strömmande ljudbok i lurarna går jag mina promenader, en CD-bok i bilen gör att vägen hem inte känns så lång och att jobbtankar lämnas kvar på jobbet, E-boken lånas på surfplattan och får följa med i resväskan på solsemestern, pocketboken slinker med eftersom den är mer svettålig.

På biblioteken i Halmstad har vi både Mediejukeboxen och e-ljudboken som alternativ. För att lyssna i din mobiltelefon krävs internetuppkoppling. Men från Mediejukeboxen som finns inne på Stadsbiblioteket kan du föra över ljudboken direkt till ett USB.

Att lyssna på ljudbok kan vara som att hamna i hypnos, extremt avkopplande och avstressande. Vissa väljer dock det motsatt och ser det som ett sätt att göra flera saker samtidigt. Laga mat, stryka kläder eller tvätta bilen samtidigt som du lyssnar på bok. Prova lyssna tillsammans med andra och jag lovar er en mysig stund tillsammans!

Jessica

Lyssningstips:

Hungerspelen – Susanne Collins

Kejsarn av Portugallien – Selma Lagerlöf

Brinnande livet – Alice Munro

Arseniktornet – Anne B. Ragde

Hyresgästerna – Sarah Waters

80 grader från varmvattnet – Karin Alfredsson

Stenhjärtat – Katarina Wennstam

brinnande livetstenhjärtatarseniktornet