Vår tids hjälte – eller historien om Viktor (och mig)

Victor_Tsoi_1986_croppedHar du hört talas om Viktor Tsoi? Eller gruppen Kino? Om inte, så är det inte alls konstigt för Viktor Tsoi avled i en bilolycka i Tukums, Lettland, den 15 augusti 1990, endast 28 år gammal och gruppen lades ner i samma veva.

Men 25 år efter detta sitter jag i ett hus i Halmstad och lyssnar på honom på iTunes. Varför? Ja, säkerligen av samma anledning som ryska tio-åringar springer omkring med hans porträtt fastsytt på sina jeansjackor, ryska universitetsstudenter i Sverige gråter när Kino spelas på en fest och konstnärinnan Elvira Tjevtjuk målar in klotter med hans namn på en husvägg i en av sina tavlor. När vår allas Måns Zelmerlöv vinner Melodifestivalen med ”Heros” och textraden ”We are the heroes of our time”, så tänker jag först på den ryske författaren Michail Lermontovs klassiska verk från 1840 ”Vår tids hjälte”, sedan på John Lennon och därefter på Viktor Tsoi och Kino som 1989 hade en hit med låten ”Den sista hjälten” och konstaterar att varje tid (och plats) har sina hjältar.

Min egen historia om Viktor börjar i skymningen i ett kök på sjunde våningen på Vasilijön i Sankt Petersburg sommaren 1995, när jag i lugnan ro lyssnade på radio och hörde låten ”Natt”. Bom, krasch, bang, så hade jag blivit ett Kino-fan. Nästa dag åkte jag till köpcentrat Gostinyj Dvor och köpte hela Kinos samlade produktion på kassett (jag hade inte råd med CD-skivorna), vilket blev början på en musikalisk kärlekshistoria.

Kino var en av de grupper i den sjudande musikscenen i det sovjetiska Leningrad på 1980-talet som vann mark vid perestrojkans införande. Tsoi skrev i sina låttexter om det personliga, nära och vardagliga som i tex ”Åttondeklassaren”:

”Mammas läppstift, äldre systerns stövlar, jag behöver inte anstränga mig när jag är med dig och du är stolt över mig, du älskar dina dockor, ballonger, men prick klockan tio väntar mamma på att du ska komma hem”.

det personligt politiska som i ”Mamma vi har alla blivit galna”:

”Du måste vara stark. Du måste kunna säga ”Bort med händerna! Bort från mig!” Du måste vara stark! Varför ska du annars finnas till?”

det stora och samhälleliga i tex ”En stjärna vid namn solen”:

”2000 år av krig. Krig utan någon särskild orsak. Krig är de ungas sak. Medicin mot rynkor. Rött, rött blod. Om en timme är det redan jord. Om två växer där blommor och gräs. Om tre lever jorden på nytt.”

och det sublimt samhällskritiska som tex i ”Lokaltåg”.

”Lokaltåget för mig dit, vart jag inte vill, i vestibulen är det kallt, men samtidigt ganska varmt, i vestibulen är det rökigt, men samtidigt ganska fräscht, varför tiger jag, varför skriker jag inte, jag tiger.”

Vill  du se och höra Kino? Sök på ”Viktor Tsoi” på YouTube!

/ Anna R
OBS: Låttexterna ovan är fritt översatta av mig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s