Sofia Nordins atomer Eller: Skicka hit en psykolog!

Skicka hit en psykolog! Jag läser Sofia Nordins Atomer i solskenet, i bruset från ett glatt underhållningsprogram på TV, i min trygga varma säng…och mår dåligt i alla lägen. Mörkret tätnar omkring mig, solen går i moln och skrattet fastnar i halsgropen. För varje ord, boksida och kapitel blir jag mer och mer obekväm med denna bok. Hur kan den få mig att må så illa? Obehagskänslorna är nästan omgående. Huvudpersonen har, som också nämns ordagrant i boken, en ”märklighet” över sig. Alma arbetar som miljökemist och kan allt om tingens uppbyggnad, atomer, kvarkar osv. men i känslornas värld är hon helt borta. När Alma var yngre bodde hon bredvid sin bästa kompis Cedrik. De gjorde de mesta ihop, åtminstone utanför skoltid. Alma hade svårt att passa in i den mall som hon förväntades som ung flicka. Hon gjorde flera försök att passa in men tappade snart motivationen. Det viktiga för henne var att hon fick vara med Cedrik efter skolan, då allt blev bra, åtminstone tills Cilla dök upp. Cilla var en av sommargästernas barn som var lika gammal som Alma och Cedrik. Cedrik ville gärna vara med Cilla, som är väldigt annorlunda från Alma och Alma hatade henne för det, så mycket att hon ville göra henne riktigt illa. När Alma nu är vuxen, bor hon ensam i en lägenhet dit hon då och då tar hem män för att ha någon att sova och umgås med. De vill ha sex utav henne i gengäld och hon ger dem det som de vill ha. En kväll hittar hon Cedrik på krogen, han är stupfull och går lätt att få med sig hem. Man förstår att han och Alma inte träffas längre och att han nu inte längre känner igen henne, fyllan hjälper dock till med detta. När de väl är i Almas lägenhet får hon ett märkligt infall och låser in Cedrik i klädkammaren. När morgonen kommer och Cedrik vaknar är han fortfarande inlåst och Alma har inga planer på att släppa ut honom. Atomer visar sig vara en rysare och relationsroman i ett. Sofia Nordin är extremt duktig på intressanta personporträtt som ofta går över osynliga gränser, utmanar normer och handlar oförutsägbart. Alma är en av dessa och kanske den mest skruvade av hennes skapelser. Med en person som Alma i sin närhet kan man aldrig vara riktigt säker på att man inte är i fara. Man vill som läsare gärna bryta in någonstans i hennes barndom och be hennes föräldrar att prata med henne om hennes känslor eller kanske helst ta in en psykolog som kunde reda ut hur man kunde hjälpa Alma att ta sig fram i sina relationer med andra människor. Alma är i grunden en kärleksfull person, men hittar inte rätt sätt att uttrycka detta på. I en recension av Atomer jämförs boken med Cilla Naumanns Springa med åror och det kan jag verkligen hålla med om. Sommargästen, rivaliteten, relationssvårigheter osv. finns i Springa med åror så väl som här. Jag vill gärna rekommendera boken på grund av den spänning och det obehag som den lyckas överföra med sina ord rakt ner i mina atomer. Ett tips är att läsa den snabbt!