Böcker om böcker för bokälskare…

Jag är lite svag för böcker som handlar om böcker och som utspelar sig i bokliga miljöer. Jag har precis läst en sådan bok nämligen ”Livet enligt Fikry” av Gabrielle Zevin. Den handlar om en bokhandlare vid namn A. J. Fikry, vars fru har förolyckats i en bilolycka, och som därefter har förlorat gnistan – han dricker, är allmänt otrevlig och låter affärsverksamheten gå i stå. När A.J. blir bestulen på sin förstaupplaga av Edgar Allan Poes debutverk, som han skulle ha sålt en dag för att kunna gå i tidig pension, så når han botten. Men så händer något. När han en dag kommer hem, så har någon lämnat kvar ett flickebarn i affären, med en lapp om att modern önskar att barnet ska få växa upp bland bokälskare, böcker och människor som anser detta viktigt. Detta innebär en vändning för bokhandlaren. Bokhandlen blir med tiden en plats där människor på orten samlas. Även om invånarna till en början kommer till affären för att snoka och skvallra, så deltar de i arrangemang och köper böcker och för att maskera detta, vilket gör att de måste läsa böckerna (för de ju har betalat för dem) och voilà, så har ett litteraturintresse fötts! Snart börjar även bokhandlarens hjärta dunka lite extra för en bokförsäljare som representerar ett bokförlag som besöker honom för att sälja böcker. Och ja, ni kan ana vart det bär hän…

Det jag gillar med den här boken är att det ges en lång rad litterära referenser, vilket innebär att boken i sig själv ger mersmak, då man vill läsa mer och annat som nämns i boken. (Särskilt nyfiken blir jag på Roald Dahls ”Lammsteken” som jag ska läsa på studs!)
Litteraturens närvaro i boken är så stark att författaren flera gånger låter A.J. säga saker såsom tex:
”nu låter jag som en töntig romanfigur”,
”du och jag är karaktärer i en dålig roman” och
”om Jenny vore en bok skulle hon vara en pocket som nyss plockats upp ur kartongen – inga hundöron, inga fuktfläckar, ingen bruten rygg”.

I boken finns ett ”vi” och ett ”dem” i kategorierna ”en litterär” och ”en icke litterär människa”, och kanske till och med en tredje kategori (som A.J. själv tillhör), ”en litterär snobb”. Hur urskiljer man då en litterär från en icke-litterär? Jo, man ställer mycket enkla frågor såsom: