Nellys Sachs (1891-1970) öde är 1900-talet i koncentrat. Uppvuxen i en judisk familj i Berlin lyckades hon 1940, tillsammans med sin mor, få utresetillstånd till Sverige, bl a efter påtryckningar från Selma Lagerlöf. Hon debuterade i det nya landet, över 50 år gammal, med diktboken In den Wohnungen des Todes. Hon skötte sin åldriga mor och skrev ofta på nätterna i det lilla köket, som hon kallade kajutan. Poeten levde tämligen isolerat, men umgicks även med svenska diktare, exempelvis Gunnar Ekelöf och Erik Lindegren. Stundtals fann hon en fristad på Beckombergas mentalsjukhus. 1966 tilldelades Nelly Sachs Nobelpriset i litteratur.
Hennes dikter är ofta slutna, skrivna i dödens skugga. Det judiska folkets lidande står inte sällan i centrum, dock helt outtalat.
Idag övar vi redan morgondagens död
där den gamla döden vissnar i oss-
Ack mänsklighetens ångest inte att uthärda-Ack att vänjas vid döden ända in i drömmar
där nattens schavott faller i svarta skärvor
och benvit måne lyser i ruinerna-Ack mänsklighetens ångest inte att uthärda-
Var är de stilla slagrutemännen
fridsänglar, som visar oss den dolda källan
som rinner från tröttheten
till döden?
Senare blir dikterna kortare, mer komprimerade
Denna natt
gick jag en mörk sidogata
runt hörnet
Då lade sig min skugga
över min arm
Detta uttröttade klädesplagg
ville bli buret
och färgen Intet tilltalade mig:
Du är hinsides!
Dikterna talar om den fullständiga utsattheten, inte bara den judiska. Det är som Sachs frammanar den mänskliga förkrosselsen, som Tomas Götselius träffande säger i en recension ( DN 7/2 2001).
De citerade dikterna är översatta av Rolf Moberg och hämtade ur samlingsvolymen Samlade dikter (2001)
Håkan Olsson
Finns boken på ditt bibliotek?
Hela Halmstad läser 