Var är de stilla slagrutemännen? Dikter i dödens skugga

SachsNellys Sachs (1891-1970) öde är 1900-talet i koncentrat. Uppvuxen i en judisk familj i Berlin lyckades hon 1940, tillsammans med sin mor, få utresetillstånd till Sverige, bl a efter påtryckningar från Selma Lagerlöf. Hon debuterade i det nya landet, över 50 år gammal, med diktboken In den Wohnungen des Todes. Hon skötte sin åldriga mor och skrev ofta på nätterna i det lilla köket, som hon kallade kajutan. Poeten levde tämligen isolerat, men umgicks även med svenska diktare, exempelvis Gunnar Ekelöf och Erik Lindegren. Stundtals fann hon en fristad på Beckombergas mentalsjukhus. 1966 tilldelades Nelly Sachs Nobelpriset i litteratur.

Hennes dikter är ofta slutna, skrivna i dödens skugga. Det judiska folkets lidande står inte sällan i centrum, dock helt outtalat.

Idag övar vi redan morgondagens död
där den gamla döden vissnar i oss-
Ack mänsklighetens ångest inte att uthärda-

Ack att vänjas vid döden ända in i drömmar
där nattens schavott faller i svarta skärvor
och benvit måne lyser i ruinerna-

Ack mänsklighetens ångest inte att uthärda-

Var är de stilla slagrutemännen
fridsänglar, som visar oss den dolda källan
som rinner från tröttheten
till döden?

 Senare blir dikterna kortare, mer komprimerade

Denna natt
gick jag en mörk sidogata
runt hörnet
Då lade sig min skugga
över min arm
Detta uttröttade klädesplagg
ville bli buret
och färgen Intet tilltalade mig:
Du är hinsides!

Dikterna talar om den fullständiga utsattheten, inte bara den judiska. Det är som Sachs frammanar den mänskliga förkrosselsen, som Tomas Götselius träffande säger i en recension ( DN 7/2 2001).

De citerade dikterna är översatta av Rolf Moberg och hämtade ur samlingsvolymen Samlade dikter (2001)
Håkan Olsson

Finns boken på ditt bibliotek?

Samlade dikter av Nelly Sachs

Litteratur till för att användas – bruksdeckare!

För ett tag sedan var jag inne på bloggen ”Bokhora” och fastnade där vid inlägget ”Hur mycket bryr jag mig egentligen om vem mördaren är?”  och begreppet ”bruksdeckare”.  Eftersom detta är ett nytt ord för mig, så blev jag lite nyfiken och började leta mer information om begreppet!

Anna R - späning 220 Bruksdeckare finns inte med i Nationalencyklopedin, men väl ordet bruka, som beskrivs med att: ”(regelbundet eller fortlöpande) använda sig av (ngt) för praktiskt syfte med avs. på konkret el. abstrakt hjälpmedel e.d.” Om man googlar på ”bruksdeckare” så märker man snart att detta är ett begrepp som mest används i talspråk, då man till största delen får upp träffar med ordet i privatpersoners bokbloggar, men man hittar det även på morgon- och kvällspressens recensionssidor. Vad är då en bruksdeckare? Hur känner man igen dem?

1. En bruksdeckare har följande upplägg:

  • böckerna har korta, extremt lättlästa kapitel, på 2-3 sidor för varje kapitel
  • upplägg med 4-6 berättarperspektiv

2. En bruksdeckare kan beskrivas med följande attribut:

  • ”hårdkokta bruksdeckare”
  • ”en äkta svensk bruksdeckare”
  • ”habila bruksdeckare”
  • ”en användbar bruksdeckare”

3. Läsupplevelsen man får när man läser en bruksdeckare beskrivs på följande sätt:

  • ingen litterär upplevelse, inte årets litterära höjdpunkt, inget litterärt mästerverk, kommer inte förändra ditt liv
  • svårt att hålla isär alla, du kommer med stor sannolikhet blanda ihop den med andra titlar
  • klart spännande för stunden, rafflande och underhållande historia som räcker för stunden, inte innehåller något extra
  • bok som varken stör eller man engagerar sig i, enkla intriger som känns lagom spännande att följa när man inte orkar koncentrera sig på något mer komplicerat

4.   En bruksdeckare nivåer kan variera och beskrivs som: 

  • hygglig bruksdeckare
  • ordinär bruksdeckare
  • god bruksdeckare
  • helt okej bruksdeckare
  • bruksdeckare över genomsnittet
  • bruksdeckare av god kvalitet

5. En bruksdeckare passar som bäst att bli läst på följande platser och tidpunkter:  

  • som tågläsning
  • på stranden
  • helt okej att leva sig in i en vinterkväll
  • läsa innan man somnar
  • som balkongläsning

Vilka skriver då utifrån denna mall bruksdeckare? Jo, författare som anges som exempel på just författare till bruksdeckare är: Mari Jungstedt, Varg Gyllander, Liza Marklund, Peter Robinson, Anna Jansson, Dennis Lehane, Viveca Sten, Jo Nesbö, Ann Cleeves, Ninni Schulman, Camilla Läckberg, Ian Rankin, Hjorth/Rosenfeldt och Sofie Sarenbrant.

Vad har jag själv för förhållande till bruksdeckare? Jo, jag läser dem och känner igen och håller med om flera av de egenskaper som beskrivs ovan. Varför läser jag dem? Jo, det är enkelt och snabbläst! Men om bruksdeckarna jag läser inte är bra, så slutar jag tvärt! Här finns det ingen pardon!

En del namn saknas i mitt tycke bland de framgooglade författarexemplen. Jag funderar just på om antal delar i en deckarserie har betydelse för kvalitén och om man kanske lär sig hantverket och blir mer skicklig på vägen? Jag låter detta vara osagt, men ger några jämförande exempel i antal delar över både nybörjare och oldies inom deckargenren nedan:

  • Sofie Sarenbrant – fyra böcker om kriminalpolisen Emma Sköld.
  • Camilla Läckberg – nio böcker om Erica Falk och Patrik Hedström i Fjällbackaserien.
  • Liza Marklund – 11 böcker om journalisten Annika Bengtzon.
  • Henning Mankell – 12 böcker om kriminalkommissarie Kurt Wallander.
  • Björn Hellberg – 21 böcker om polisen Sten Wall.
  • Jan Mårtenson – 43 (!) böcker om antikhandlaren Johan Kristian Homan.

Några långkörande författare har avslutat en serie för att fortsätta med en annan inom samma genren. Tex:

  • Arne Dahl – 10 böcker om A-gruppen – har gjort en spinoff på A-gruppen och skriver nu om Opcop – fyra delar.
  • Håkan Nesser – 10 böcker om Van Veeteren – skriver nu om kriminalkommissarie Gunnar Barbarotti – inne på del fem.
  • Mari Jungstedt – 12 böcker om kriminalkommissarie Anders Knuta – skriver nu en serie kallad ”Gran Canaria” tillsammans med Ruben Eliassen – en del utgiven.

Eftersom jag är fortsatt nyfiken av mig, så följer förmodligen en fortsättning på detta ämne, men då sätts luppen på ”brukslitteraturen”! Håll i hatten! / Anna R

Varför läser just jag?

Varför läser vi? Hur blir man en läsare?
Vad är det som gör att vissa läser och andra inte? Varför läser just jag? Ju mer jag tänker på det undrar jag varför inte alla kallar sig själva för läsare? Det känns ju som att det är oundvikligt att bli en sådan!

När jag var liten var den bästa stunden på dagen när mina föräldrar högläste för mig och min bror innan vi skulle sova på kvällen. Mamma läste ofta kapitelböcker, roliga och spännande sådana som vi fördjupade oss i under flera veckor. Jag kommer särskilt ihåg böckerna om Tuva-Lisa av Sune- och Bert-författarna Sören Olsson och Anders Jacobsson. Så pinsamma och så roliga! Pappa läste oftare bilderböcker och broderade ut berättelsen med sina egna sidoberättelser, läste med olika röster för de olika karaktärerna och dramatiserade. Alfons Åberg var en favorit både hos mig och min pappa. Det där med att läsa högt tror jag har en stor påverkan på lusten till läsning. Det blir en social och mysig stund kring en gemensam berättelse.

Bibliotek har självklart alltid varit min källa till inspiration till läsning. Jag har alltid tyckt om att botanisera bland hyllorna på mitt lokala bibliotek. Tillgången till böcker är definitivt en anledning till att läsandet kunde fortlöpa. Aldrig att mitt nattduksbord var tomt böcker under min uppväxt. Lärare, bibliotekarier och föräldrar är alla inblandade i varför jag blev en läsare.
Vindens skugga 80 grader från Kafka på stranden

 

 

 

 

 

Läsning är idag en självklar del av mitt liv. Jag läser för att få underhållning, för att stressa ner, för att hänga med i samhället, för att diskutera böcker med mina nära och kära, för att lära mig något nytt…ja jag kan fortsätta i all evighet. Jag älskar böcker som utspelar sig i andra delar av världen, några av dessa favoriter är Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafon (Barcelona), Kafka på stranden av Haruki Murakami (Japan), 80 grader från varmvattnet av Karin Alfredsson (Zambia).

Ungdomsböcker och böcker med inslag av magi (magisk realism) är de typer av böcker som jag läser allra mest. Några riktigt bra ungdomsböcker är Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt och Jag ger dig solen av Jandy Nelson. Oceanen vid vägens slut av Neil Gaiman och Flickan med glasfötter av Ali Shaw är två pärlor med mycket magisk realism.

Favoritförfattare: Tove Jansson, Moa Martinson, Edith Södergran, Elin Boardy, John Green, Haruki Murakami och Jonathan Safran Foer.

Jessica

PS
Klicka på titlarna för att se om Jessicas favoriter finns på ditt bibliotek!

Vill du dricka lite ljus och äta en bit sol?

Det förlovade landet av Grace McCleen

det förlovade landetDen här boken innehåller en portion udda, avvikande, bedårande, omtumlande, overklig, galen och magisk verklighet.
Judith lever tillsammans med sin pappa som är trogen medlem i en domedagssekt. Böner och bibelläsning sker i hemmet och under församlingsmöten, men det är inte alltid lätt för Judith att tolka innebörden. Hon fylls både av tro och tvivel. Det leder till att hon skapar en miniatyrvärld, hennes eget förlovade land som hon skapar med bortkastade saker upphittade överallt -kapsyler, kolapapper, piprensare mm. Detta förlovade, magiska land kommer sakta och säkert skapa mirakel och visa en ny väg i Judiths liv.

”Underverk behöver inte vara stora och de kan inträffa på de mest osannolika ställen. Ibland är de så små att folk inte ser dem. Jag tror att underverk är blyga ibland. De nuddar vid ens ärm, de slår sig ner på ens ögonfransar och väntar på att man ska lägga märke till dem. Sedan smälter de.”’

Författaren ger en klar inblick i ett utsatt barns tankevärld. Judith längtar att återförsonas med sin döda mamma och förstår att allt inte är som det ska, hennes pappa tynar bort i en depression och hon försöker på alla sätt underlätta och stötta honom. Samtidigt som hon själv dagligen blir utsatt för trakasserier, bara för att hon är Judith.
”Det förlovade landet” är nästan glödande, från första sidan strålar värme och jag vill ha en roll i boken, hålla Judiths hand tryggt på väg till skolan, lyssna på hennes tankar och befria henne från plågoandar – både de verkliga och de i hennes inre värld.  Låter detta som en tragisk bok? Tvärtom -vill du dricka lite ljus och äta en bit sol? Vill du smaka på surrealistiska tankebananor? Då är detta boken för dej!

/Susanne
Finns boken på ditt bibliotek?
Det förlovade landet Grace McCleen