Ibland snavar man över en bok som man aldrig hört talas, om börjar läsa och fastnar direkt. Så var det med den här boken ”De andras hus” av Rhidian Brook en roman inspirerad av författarens egen familjehistoria. Jag förflyttades snabbt tillbaka i tiden till Hamburg och det mörker som rådde i efterkrigstidens Tyskland.
Året är 1946 och Hamburg ligger i ruiner. Det råder brist på det mesta. Smutsiga och utsatta barn vandrar omkring på gatorna, trasiga människor försöker leva i sönderbombade hus, hitta mat för dagen, överleva. Överste Morgan befinner sig i Hamburg för att övervaka återuppbyggandet av staden och det tyska folkets återanpassning. När vi möter honom i början av boken väntar han otåligt på sin fru och enda överlevande son, ett möte som inte blir som någon av dem förväntat sig, kriget har förändrat dem alla. Familjen flyttar in i en av de för brittiska armen rekvirerade ståtliga villorna vid floden Elbe. Här bor redan änklingen Herr Lubert med sin traumatiserade tonårsdotter. Officer Morgan kan inte köra ut den tyske mannen utan bestämmer att familjerna ska bo i huset tillsammans. De forna fienderna befinner sig nu under samma tak. De lär motvilligt känna varandra vilket får konsekvenser. En bok om att bygga upp en stad, förtroenden och liv igen. Människans styrka och svaghet, förmågan att kunna överse med andras missgärningar och vad våld och utsatthet kan driva oss att göra.
Annika
Andra romaner om efterkrigstidens Tyskland:
Flickan i Berlin av Heide Krönlein
