Varför läser vi? Hur blir man en läsare?

Min väg till bokmalens förunderliga liv
Läsa är att leva och för mig har biblioteket haft en stor påverkan på mig och min läsning. Än idag kan jag på pricken minnas hur bibliotekarien i min hembygd såg ut, hennes röst och säregna dialekt (som var betydligt mer sofistikerad än min egen småländska). Kom speciellt ihåg hur jag ofta satt och funderade på hur hon kunde hinna med att läsa alla böckerna om vilka hon talade, samtidigt som jag tänkte att hon måste ha världens bästa jobb! Då var jag ung och naiv, idag är jag klokare och vet bättre. Nu tror jag inte, utan nu vet jag att biblioteket är den bästa platsen i hela vida världen.
Men var det någonting mer än bibliotekarien som fick mitt hjärta att börja brinna för de skrivna orden? Bibliotekarien som hade läst alla böcker spelade en viktig roll men vad var det som egentligen drev mig att tillbringa halva nätterna med en bok och ficklampa under täcket för att sedan nästa dag gå till skolan hålögd som en zombie? Efter mycket funderande har jag kommit på att det måste ha varit en kombination av fotboll och Astrid Lindgren som satte mig på läsbanan. Långsökt? Egentligen inte. Astrid Lindgren väckte min fantasi och fotbollen gav mig utrymme till att läsa då min idrottsintresserade familj ofta drog med mig på fotbollsmatcher. Då hade jag alltid hade näsan djupt nergrävd i en spännande bok. Boken blev som en livboj när jag kände det som om jag befann mig mitt ute på ett stormande hav.

Det var då,och nu är nu och hur ser mitt läsande ut idag? Kort och gott läser jag nästan allt, men om man tittar på vad det är som får mitt hjärta att klappa i dubbel takt mot vad som egentligen är hälsosamt är det fantasy som gäller. Min första kontakt med fantasy var återigen Astrid Lindgren med favoriten Mio min Mio som jag hade både som film, bok och ljudbok (LP skiva). Astrid Lindgren hade en unik förmåga till att kunna omförvandla den trista hopplösheten till en färgsprakande hoppfullhet, någonting som alltid har fångat och inspirerat mig. Se på Bröderna Lejonhjärta som egentligen är en extremt sorglig historia om två bröder som dör men som på Lindgrenska manér inte betyder slutet utan istället beskrivs livet som början på en episk själslig resa utan något definitivt slut.
Från Astrid Lindgren har läsningen bara eskalerat. Med värme kan jag minnas när jag, vid sexton års ålder, fick tipset av en skolkamrat att läsa David Eddings serier om Belgarion, en vad hon kallade för ”nybörjarfantasy”. Har på senare år läst dem igen och jag måste säga att även om genren har vuxit sig enorm de senaste åren, står sig sagan om Belgarion ändå förvånansvärt bra och jag kan med trygg hand rekommendera den till andra läsare som precis står vid porten och nyfiket väntar på att få träda in i fantasyns värld. Sagan om Belgarion ger en bra introduktion och fingervisning om hur den mer tyngre och mer välskrivna fantasyn kan se ut, så David Eddings har definitivt haft en stark påverkan på vad jag läser idag.
För den läsare som bär samma intresse eller bara är nyfiken men inte riktigt kan orientera sig i bokdjungeln vill jag avsluta med att rekommendera några säkra kort inom genren:

George RR MartinBrandon Sanderson (sista boken i Robert Jordans The wheel of time är ruggigt bra och helt genial!)
Patrick Rothfuss
George R. R. Martin
Terry Goodkind (Kan stundtals vara lite klyschig, men vad gör det när allt annat är så underbart)
Justin Cronin (Egentligen SF men vill gärna tipsa om honom ändå, han är grym!)

Frida

Ps Bilden föreställer George R. R. Martin

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s