Hundar i böcker

Hundar i böcker

Tio hundar och en katt
11 kända författare skriver om sina relationer till hundar (och en katt). Böcker om älskade husdjur tenderar nästan alltid att bli schablonmässiga, lätt idylliserade historier vari alla intygar att just deras gullnosar är såå speciella och har otippade egenskaper. Men i denna bok beskriver bland andra Majgull Axelson att det också kan vara svårt och smärtsamt att vara hundägare, innan det blir rätt.

Hunden
Kerstin Ekmans bok går nästan inte att beskriva, ”den handlar om en bortsprungen valp” – hur lockande låter det?  Men låt er inte förledas. Boken är ett måste för varje hundintresserad.
En roman helt ur hundens perspektiv. Oväntat gripande och skenbart enkelt.

Kvinnan som mötte en hund
Elsie Johansson första roman, inte alls så uppmärksammad som hennes senare böcker. Vera Backman är en kvinna i kris, och mötet  med den hund som hon erbjuder sig att passa några dagar blir till  en katalysator.
Bortträngda  minnen och känslor kommer tillbaka. Detta är ingen feelgoodhistoria men en välskrivet och psykologiskt trovärdigt.
Ps Hunden är en boxer!

Åsa Nilsonne är inte bara deckarförfattare och psykoterapeut, hon är hundägare också!
I boken Zelda och meningen med att ha hund, skriver hon bra och intresseväckande om hundägandets olika sidor och vägen till att förstå den kinesiska nakenhunden Zelda, som också kan vara vägen till att förstå andra hundar. Och sig själv.

Ner till hundarna.
Den danska författaren Helle Helle är det stillsammas mästare, lågmält och begåvat skildrar hon här en författare med skrivkramp. Bente hamnar i en liten by vid kusten. Nästan mot sina intentioner blir hon en del av gemenskapen; involverad både i människors och hundars tillvaro.

Bättre utan hund
heter en teaterföreställning som bland annat uppförts på Teater Brunnsgatan 4 i Stockholm, i minnesvärd tolkning av Allan Edwall. Ursprungstexten är en novell av Frans Kafka: Blumfeld, en gammal ungkarl.
På 20 sidor fångar Kafka helt genialt en ensam människas skräckfyllda längtan efter gemenskap, ”en följeslagare” som visar glädje och tacksamhet genom att skälla, hoppa och slicka honom på handen. Oron att en sådan hund skulle smutsa ner den välstädade lägenheten är dock större än hans längtan och renlighetsmanin  inte det enda paranoida draget hos Blumfeld. Humoristiskt och vemodigt.
Novellen återfinns bland annat i boken Beskrivning av en kamp Frans Kafka.

OBS! Hunden på bilden ovan har inget samband med just dessa böcker!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s