Bokmässan!

Här kommer några första rapporter från oss som hade glädjen att vara med på bokmässan i Göteborg.

ANNA – på årets bokmässa var jag tillsammans med min femåriga dotter.
JHej-fran-bokmassanag missar ALDRIG:
Jag har inga särskilda moment som jag måste göra varje år, utan har mer som tradition att hålögt på måfå gå runt i cirklar och stanna och prata ibland. Bästa mässminnet: I år – frimärkena! (Var jag där med en framtida filatelist tro?) Och alla knallrosa tygpåsar vi fick gratis!
Värsta mässminne: Att jag för några år sedan för länge sedan missade den ryska journalisten Anna Politkovskaja på Bokmässan. I år – avvisandet av min femåring från målarduk i systemleverantörs lounge.
Favoritförfattare jag mött: I år – ALMA-vinnaren Barbro Lindgren. I somras besökte vi utställningen LORANGA! LORANGA! på Dunkers hus i Helsingborg och nu författaren själv. Cirkeln sluter sig!
Böcker som köptes: Inga böcker alls i år faktiskt, men dock ”Beppes stora experimentlåda”, paljetter och pysselböcker. Tittade lite lystet på de nyutgivna Pelle Svanslös-böckerna, men dem får vi låna på biblioteket istället…

CAROLINA:
Jag missar ALDRIG
: Jag lyckas oftast snoka upp gratis kaffe någonstans. Det behövs i vimmel och stress.
Bästa mässminnet: Seminariet med Sara Stridsberg.
Värsta mässminne: Seminarium då jag hamnade bredvid en man som kommenterade framträdandet högt hela tiden. Mycket irriterande!
Favoritförfattare jag mött: Jag pratade väldigt kort med Stefan Sundström, musiker och aktuell med boken Stefans stora blå. Fick möjlighet att tacka honom för konserten på Kajskjulet i augusti
J Böcker som köptes: Bl.a. 2 böcker av Richard Ford: Kanada till mig och Sportjournalisten till min sambo.

ELISABETH:
Jag missar aldrig:
DN.s avdelning på andra våningen, en fin mix internationella författare och journalister jag beundrar.
Bästa mässminnet: Den löftesrika känslan på fredagförmiddagen, vänner, böcker, samtal, skratt.
Värsta mässminnet: Blev åsyna vittne till en bokstöld.
Favoritförfattare jag mött:Siri Siri Hustvedt, jag har varit ganska sval inför hennes böcker men hon var mycket intressant att lyssna till, kanske en favorit i vardande!
Böcker som köptes: Liv Strömquist Kunskapens frukt och Året i bilder

 

 

 

 

 

 

Vem har egentligen publikrekordet på Liseberg? – eller så jobbar en bibliotekarie.

Frågan uppstod på förmiddagsfikat när Björn Ranelids brev till Expressen lästes och diskuterades. http://www.expressen.se/kultur/toppnyheter-/ranelid-recensera-inte-min-nya-roman/
Bland mycket annat intressant står där att läsa ”Jag har publikrekordet på Liseberg med 55 000 människor den 17 maj 1995, när jag talade från den stora scenen där”. – Har han verkligen det? Vi funderade och började genast pilla med mobiltelefonerna. Googelsökningar gav lite olika svar.

– På Wikipedia står det att Stålfarfar har rekordet.
– Vem i hela friden är det undrar en yngre kollega
– Snoop Dogg var där i somras, tokmycket folk
– Patti Smith då?
-Lotta på Liseberg…
STALFARFARRanelidH.M._Konung_Carl_XVI_Gustaf_Kungl.Hovstaterna.Alexis_Daflos

 

 

 

 

Efter sådant famlande och spekulerande återstod bara att göra det som vi en gång lärt oss: Gå till källan!

Ett mejl skickades till Lisebergs informatör Patrik Källström. Inom loppet av någon timme landade det svar som  med hans tillåtelse publiceras här:

Hej Elisabeth! Kul att du ställer frågan. Vi brukar nämligen tycka att det är lite roligt varje gång Ranelid tillskriver sig publikrekordet på Liseberg.

 För det första så har vi inget officiellt publikrekord när det gäller konserter. Vi räknar inte publiken framför Stora Scenen men uppskattar att det ryms ungefär 20 000 i området. Då är det fullsatt. Flera artister har fyllt området genom åren så man kan säga att många delar på förstaplatsen. Konserten med Orup 1989 nämns ofta i detta sammanhang. Då var det folk precis överallt! Samma sak på senare år när Veronica Maggio och Håkan Hellström uppträdde (2011) och så sent som i somras när Snoop Dogg var här. Fler namn kan läggas till den listan.

 För det andra. När Stålfarfar var här 1951 var det också fullsatt framför scenen, men det var inga 20 000 på plats. På den tiden var Spegeldammen mycket längre och scenen såg annorlunda ut, två faktorer som gjorde att färre människor fick plats i området (gå gärna in på lisepedia.se och sök på 1951 så kan du se en bild från Stålfarfars framträdande).

 Och slutligen, för det tredje. Björn Ranelid talade från Stora Scenen den 17 augusti 1996, inte den 17 maj 1995 som han själv hävdar. Den dagen var det 57 943 gäster på Liseberg, vilket är rekord för en ordinarie öppetdag (vi har haft fler besökare vid företagsdagar). Drygt 57 000 gäster var alltså på Liseberg under hela dagen och när Ranelid stod på Stora Scenen var det fullt, alltså cirka 20 000 människor. Till saken hör att det inte var Ranelid själv som hade lockat alla dessa människor till Liseberg och Stora Scenen. Denna dag hölls nämligen en manifestation mot våld kallad ”För livet och mot våldet” till minnet av John Hron, Kungälvsgrabben som mördades av nynazister. Ranelid var en del av scenprogrammet, tillsammans med bland andra Rickard Wolff, Lisa Ekdahl, Galenskaparna & After Shave, Janne Schaffer, Hans Alfredsson och, inte minst Kungen.

Så när Ranelid hävdar att han har publikrekordet på Liseberg så är det både sant och falskt. Personligen hade jag aldrig hävdat att jag själv har publikrekordet, men Ranelid hade inte varit Ranelid utan ett sådant uttalande. 
 
Hoppas du är nöjd med svaret. Ha en bra dag!

Vänliga hälsningar Patrik Källström
Informatör Liseberg

Jag blev mycket nöjd med svaret och friden lägrade sig för en stund.

Sedan återvände jag till Ranelids brev, där var en annan formulering som kliade.
”Jag är i dessa dagar Sveriges mest lästa och omtalade författare, ty Stieg Larsson är tyvärr död och Läckberg säljer inte en miljon böcker på ett dygn i Sverige.”
”…säljer inte en miljon böcker på ett dygn” VEM gör det?
Suck, dags att nosa vidare. Nya källor att kolla, nya mejla att skicka.
Eller inte.

 

 

 

Hundar i böcker

Hundar i böcker

Tio hundar och en katt
11 kända författare skriver om sina relationer till hundar (och en katt). Böcker om älskade husdjur tenderar nästan alltid att bli schablonmässiga, lätt idylliserade historier vari alla intygar att just deras gullnosar är såå speciella och har otippade egenskaper. Men i denna bok beskriver bland andra Majgull Axelson att det också kan vara svårt och smärtsamt att vara hundägare, innan det blir rätt.

Hunden
Kerstin Ekmans bok går nästan inte att beskriva, ”den handlar om en bortsprungen valp” – hur lockande låter det?  Men låt er inte förledas. Boken är ett måste för varje hundintresserad.
En roman helt ur hundens perspektiv. Oväntat gripande och skenbart enkelt.

Kvinnan som mötte en hund
Elsie Johansson första roman, inte alls så uppmärksammad som hennes senare böcker. Vera Backman är en kvinna i kris, och mötet  med den hund som hon erbjuder sig att passa några dagar blir till  en katalysator.
Bortträngda  minnen och känslor kommer tillbaka. Detta är ingen feelgoodhistoria men en välskrivet och psykologiskt trovärdigt.
Ps Hunden är en boxer!

Åsa Nilsonne är inte bara deckarförfattare och psykoterapeut, hon är hundägare också!
I boken Zelda och meningen med att ha hund, skriver hon bra och intresseväckande om hundägandets olika sidor och vägen till att förstå den kinesiska nakenhunden Zelda, som också kan vara vägen till att förstå andra hundar. Och sig själv.

Ner till hundarna.
Den danska författaren Helle Helle är det stillsammas mästare, lågmält och begåvat skildrar hon här en författare med skrivkramp. Bente hamnar i en liten by vid kusten. Nästan mot sina intentioner blir hon en del av gemenskapen; involverad både i människors och hundars tillvaro.

Bättre utan hund
heter en teaterföreställning som bland annat uppförts på Teater Brunnsgatan 4 i Stockholm, i minnesvärd tolkning av Allan Edwall. Ursprungstexten är en novell av Frans Kafka: Blumfeld, en gammal ungkarl.
På 20 sidor fångar Kafka helt genialt en ensam människas skräckfyllda längtan efter gemenskap, ”en följeslagare” som visar glädje och tacksamhet genom att skälla, hoppa och slicka honom på handen. Oron att en sådan hund skulle smutsa ner den välstädade lägenheten är dock större än hans längtan och renlighetsmanin  inte det enda paranoida draget hos Blumfeld. Humoristiskt och vemodigt.
Novellen återfinns bland annat i boken Beskrivning av en kamp Frans Kafka.

OBS! Hunden på bilden ovan har inget samband med just dessa böcker!