But I was so much older than, I´m younger than that now…
Legenden Bob Dylan sjunger redan 1964 (My back pages, från Another side of Bob Dylan) dessa profetiska rader.
Få artister har åldrats med sådan värdighet, från den vise gammelmansyngling som i A hard rain´s a-gonna fall sjöng om apokalypsen till den åldrande, men pojkaktigt nyfikne som i When the deal goes down (Modern times, 2006) sjunger:
Well, the moon gives light and it shines by night
when I scarcely feel the glow
We learn to live and then we forgive
o´er the road were bound to go.
Dylan, nyss sjuttio fyllda, befinner sig ännu på vägarna, ”the neverending tour” har pågått i mer än tjugo år. Visst har karriären haft sina dalar, främst under åttiotalet, men det senaste decenniet har Dylan släppt flera skivor vars kvalitet varit häpnadsväckande god.
Det finns enorma mängder litteratur om Dylan. Jag rekommenderar gärna Howard Sounes´s Down the highway : the life of Bob Dylan (2001) (i svensk översättning Dylan : biografin, 2001) och självbiografin Chronicles (2004) (i svensk översättning Memoarer, 2005)
Men framför allt — lyssna. Skivorna är åtskilliga; Times they are a-changing, Blonde on blonde, Blood on the tracks, Time out of mind och många fler. Och när mörkret faller och horisonten sjunker, glöm inte den gåtfulla drottning Jane…
”When your mother sends back all your invitations
And your father to your sister he explains
That you´re tired of yourself and all of your creations
Won´t you come see me, Queen Jane?”
/Håkan Olsson
Hela Halmstad läser 