Läslysten special eller på djupet med Ester och Hugo

Rapport från Läslysten special onsdagen den 26 februari
När jobbet är som bäst då är det som i onsdags! Antalet medverkande var ovanligt högt denna kväll och det blev en givande, rapp, rolig och väldigt intressant diskussion bland tekoppar och croissanter.
Läslysten Egenmäktigt
Ämnet för kvällen var Lena Anderssons roman Egenmäktigt förfarande, 205 sidor bok som visade sig vara en källa till många funderingar och skiftande åsikter.
Vi utgick lite löst från en boksamtalsmodel utformad av den brittiske författaren Aidan Chambers, den bygger på fyra frågeställningar:
Vad tycker jag om med boken?
Vad tycker jag inte om?
Vad finns för frågetecken? (oklarheter, gåtor etc)
Finns det ett tema? (något mönster)
Diskussionen som sannerligen flödade friskt denna kväll går såklart inte att återge, men här kommer några repliker som kanske kan spegla bredden och djupet och de diametralt olika åsikterna:
Boken är humoristisk
Den är ju tragisk
Jag har läst om den många gånger.
Temat är intressant men boken känns stum, utan spänst
Jag tycker synd om Hugo Rask, Ester är ju galen, en stalker…
Är hon galen?
Nej, hon hoppas bara och vill leva sitt liv med honom.
De har haft sex och då har man skyldigheter mot varandra.
Dessa roller är inte fastlåsta vid könet, det finns män som blir behandlade som Ester och kvinnor som agerar som Hugo.
Synd om Hugo? han bara njuter och tar för sig och är otydlig mot henne, håller henne lagom varm men lovar inget.
Han kommer undan, män kommer alltid undan.
Inte alltid
Esters agerande är liksom pubertalt, så handlar inte en vuxen kvinna
Nej nej nej, detta är inte åldersrelaterat, ”förmågan” att bli förälskad på gränsen till besatt är knuten till personlighet och inte ålder.
Egenmäktigt förfarande är en juridisk term, vem är ”brottslingen”?
Hugo!
Ester!
Det står i början av romanen att Ester är poet och lekfull, påståenden som inte riktigt har bärighet i handlingen.
Hon blir så kär att hon glömmer poesin.
Lena Andersson får ibland kritik för att vara intellektuell och kylig, när hör man det om manliga författare?
Vilka reaktioner blir det när kvinnor vägrar behaga?
Andersson Lena, förlagsbild

Vi refererade till Jan Myrdals bok Maj: en kärlek, Hjalmar Söderberg Den allvarsamma leken, Hjalmar Bergman Chefen fru Ingeborg
Två bra artiklar:  Ebba Witt Brattström Skammen är inte kvinnans

och Nina Björk  Vett och etikett i kärlek

Lena Andersson kommer till Halmstads stadsbibliotek den 24 mars!
Nästa Läslysten (då diskuterar vi valfria böcker!) den 13 mars!
Välkommen att boka biljetter eller anmäla dig!
telefon 035-137181 eller mejl
bibliotek@halmstad.se

På gång: Sveriges Radios romanpris!

I tider av grammisgalor och filmbaggar har även romanerna en vårlig höjdpunkt!
Fredagen den 7 mars är det dags för Sveriges Radios lyssnarjury att utse romanpristagaren 2013. Sedan några år tillbaka sker prisutdelningsceremonin på något folkbibliotek, i år Uppsala, förra året Varberg.
Har du någon favorit bland de nominerade?!

Den mörka sporten av Viktor Johansson

Helioskatastrofen av Linda Boström Knausgård

Andningskonstnären av Per Odensten

Vårt gemensamma liv av Anna Schulze

Vägen mot Bålberget av Therése Söderlind

Hägring 38 av Kjell Westö

hagring-38 BålbergetDen mörka sportenHelioskatastrofen Vårt gemensamma liv Andningskonstnären 

 

Alla hjärtans dag eller Behåll dina rosor!

vågsros

Alla hjärtans dag eller Behåll dina rosor
Har du inte hunnit skriva någon dikt till din älskling?
Hela Halmstad läser firar dagen med tre dikter. Tre perspektiv. Tre författare med olika temperament och erfarenheter.


Behåll dina rosor
duka av bordet istället
Behåll dina rosor
ljug lite mindre istället
Behåll dina rosor
hör vad jag säger istället
älska mig mindre
tro på mig mer
Behåll dina rosor
Märta Tikkanen (ur Århundradets kärlekssaga)
Hur kan jag säga om din röst är vacker.
Jag vet ju bara, att den genomtränger mig
och kommer mig att darra som ett löv
och trasar sönder mig och spränger mig.
Vad vet jag om din hud och dina lemmar.
Det bara skakar mig att de är dina,
så att för mig finns ingen sömn och vila,
tills de är mina.
Karin Boye (ur De sju dödssynderna)
Men jag drömde att du kom.
Jag drömde att du kom i solblandat regn.
Jag drömde att jag vilade
på ett liksom rökmoln
från ditt hemland.
Jag drömde att du skrev
ett mycket vackert
ålderstecken på min panna.
– – –
Och sagorna
de seglade
på de erogena zonerna
mellan tanken och känslan.
Och natten gick äntligen till vila
i min kropp.
Kristina Lugn (ur Hej då, ha det så bra!)

Vi på bibblan läser

9197910058[1]Hana och Joza heter en mycket läsvärd liten bok av den tjeckiska författarinnan Kveta Legatova, pseudonym för Vera Hofmanova. Boken kom ut 2002 då författarinnan var över 80 år, då det var först efter kommunismens fall, som hon började skriva. Trakten vid den slovakiska gränsen, där hon arbetade som byskollärare, har inspirerat henne till de suggestiva och vackra naturbeskrivningarna.
Boken skildrar uppbrott och anpassning till nya människor, miljöer och levnadsvillkor och här finns en stark kärleksberättelse. Tiden är andra världskriget och den kvinnliga läkaren Eliska tvingas, hals över huvud, fly undan Gestapo, följa med en patient som hon vårdat frisk, byta dentitet och gifta sig med honom. De båda kommer att bo i Jozas hemby i bergen där Hana, som hon nu heter, får ompröva sina värderingar och upptäcka en annorlunda tillvaro. Allt berättat så enkelt och med ett poetiskt språk.

 

Bob Dylan – tiderna förändras

But I was so much older than, I´m younger than that now…

Legenden Bob Dylan sjunger redan 1964 (My back pages, från Another side of Bob Dylan) dessa profetiska rader.

Få artister har åldrats med sådan värdighet, från den vise gammelmansyngling som i A hard rain´s a-gonna fall sjöng om apokalypsen till den åldrande, men pojkaktigt nyfikne som i When the deal goes down (Modern times, 2006) sjunger:

Well, the moon gives light and it shines by night
when I scarcely feel the glow
We learn to live and then we forgive
o´er the road were bound to go.

Dylan, nyss sjuttio fyllda, befinner sig ännu på vägarna, ”the neverending tour” har pågått i mer än tjugo år. Visst har karriären haft sina dalar, främst under åttiotalet, men det senaste decenniet har Dylan släppt flera skivor vars kvalitet varit häpnadsväckande god.

Det finns enorma mängder litteratur om Dylan. Jag rekommenderar gärna Howard Sounes´s Down the highway : the life of Bob Dylan (2001) (i svensk översättning Dylan : biografin, 2001) och självbiografin Chronicles (2004) (i svensk översättning Memoarer, 2005)

Men framför allt — lyssna. Skivorna är åtskilliga; Times they are a-changing, Blonde on blonde, Blood on the tracks, Time out of mind och många fler. Och när mörkret faller och horisonten sjunker, glöm inte den gåtfulla drottning Jane…

”When your mother sends back all your invitations
And your father to your sister he explains
That you´re tired of yourself and all of your creations
Won´t you come see me, Queen Jane?”

/Håkan Olsson