Var och varannan fredag samlas delar av personalen och luftar veckans läsning. I fredags bestämde vi att ägna hela stunden åt Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande: en roman om kärlek.
Det blev en väldigt intressant diskussion. Först fick alla säga ett (1) ord om boken. Det lät såhär: knastertorr, stum, besatthet, insikt, oförmåga, ironi, jättebra.
Alla var överens om att boken var läsvärd och diskussionsvänlig, men sedan gick uppfattningarna isär.
Någon tyckte att romanen var för saklig och att en besatt (olyckligt kär) person inte uttrycker sig så som Ester gör i boken.Man talar inte med sådan intellektuell stringens, man docerar inte om man håller på att förgås.
-Det är för lite kroppsvätskor i den här boken, utbrister någon.
Någon annan menade att det just är ”De fruktansvärda glappen mellan tanke och ord, vilja och uttryck, verklighet och overklighet” som gör boken så bra.
Är Hugo Rask värd all denna uppvaktning? Tycker vi om Hugo? Nja… Vi retar oss iallafall på att han hela tiden kommer undan. Han lockar Ester med små små smulor och alla utom hon förstår att relationen är döfödd.
Boken innehåller litterära referenser till Bob Dylan, Jan Myrdal och Märta Tikkanen, sånt gillar vi! Även den kloka Väninnekören (här associerar författaren till det grekiska dramat) uppskattas, även om Ester Nilsson inte alls lyssnar på deras förnuftiga resonemang!
Lena Anderssons bok passar väldigt bra att diskutera.
Den 26 februari är det Läslysten Special, vi ägnar hela kvällen åt Egenmäktigt förfarande.
Den 24 mars kommer Lena Andersson till Stadsbiblioteket!
Välkomna!
Hela Halmstad läser 