Marie Lundquist debuterade 1992 med den uppmärksammade Jag går runt och samlar in min trädgård för natten. Samlingen består av prosapoem, en blandform mellan lyrik och prosa. Lundquist skriver sinnligt pregnant, ofta med överraskande, ibland humoristiska, vändningar.
Jag lossar dessa alltför hårda
knutar. Släpper taget för att
stiga som en rök. Du ligger på
rygg under mig. Jag är segel.
Bara segel. Sen är det över.
I senare böcker, exempelvis En fabel skriven på stenar (1999), är formen stramare, mer åt det centrallyriska hållet. Bildspråket är rikt och varierat, inte sällan med en biblisk eller mytisk anstrykning.
I stället för bikten
kan man låta sig spetsas
utbredd på gräsets alla nålar
samla upp regnet
i munnen, spara
ett litet vatten
för tystnaden
att paddla i
Hennes senaste samling, De dödas bok, rör sig bl a kring sorg och saknad. Marie Lundquist har också publicerat en roman, Monolog för en ensam kvinna, 2005.
Hela Halmstad läser 