Eva Runefelt – seendets vardagliga mystik

Fotograf: Caroline Andersson

Copyright/Fotograf: Caroline Andersson

Eva Runefelt, född 1953, är otvivelaktigt en av våra mest särpräglade lyriker. Hon debuterade 1975 med romanen Svackan och diktsamlingen En kommande tid av livet. Runefelt skriver en intuitiv, samtidigt oerhört genomarbetad poesi. Ofta står sinnesintrycken i centrum, hennes stil har med rätta beskrivits som sinnlig, ofta med sammansmältningar mellan olika sinnesperceptioner. Författarens kvalitetskurva har, enlig min mening, stadigt pekat uppåt. Samlingarna Mjuka mörkret (1997) och I djuret (2001) är synnerligen starka, så också I ett förskingrat nu (2007), ur vilken nedanstående exempel är hämtade

Kalejdoskopiskt snittad, rörelsen
Stiga upp, vända vinkelmusklerna
mot vattnet, pröva sina fästen
i salt, klamra hårt om ryggrad,
samla väta, frasets långa kant
Blänktussarna i fläckkartan, luften
som omfamnar lätt, lyssnar
till längst ned i avgrund.

Badande, Bornholm

Som en tavla, sedd både utifrån och inifrån, beskrivs själva badakten. Denna den vardagligaste av handlingar beskrivs som en unik företeelse, tätt skriven, samtidigt fullt igenkännlig.

Runefelts språk och syntax är inte uppbruten, det handlar inte om språkmaterialism. Däremot är tid och rum upplösta, fasta gränser saknas. Dock är utgångspunkten oftast en realistisk miljö, ett konstverk. Eller en dialog med en annan författare, som i Höga c – för Edit Södergran

Höga c, röd ton
Det finns en stigning
i det snedställda ljus som kommer
om eftermiddagen
En gäckelse att kväll ännu inte
vill

Mörkret ett obitet ostron
Inte röra, först bara höra

Denna stränga skala
uppför och inåt
följd av intets
efterhängsna sockerrand

Obruten är så denna kväll,
sång!
Sengångaren kallad själ
makar sig väg

Skenet ur den öppna munnen
som jordaxeln
nu hårt slagen
genom det stora fotfästet

Höga c, röd ton
för att kväll ännu inte
vill

På ett samtidigt diffust men pregnant sätt beskriver Runefelt både Södergrans arbetssätt och delvis hennes stil. Man får lust att plocka fram Södergran, också ett sätt att beskriva Runefelts storhet.

Alldeles nyligen har Eva Runefelt givit ut en minnesbok i prosalyrisk form, Minnesburen (2013). Här prövar hon delvis ny mark, med stor framgång.

/Håkan Olsson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s