Gunnar Björling – reduktionens mysterium

Gunnar BjörlingLyrikern Gunnar Björling, 1877-1960, är den mest särpräglade av de finlandssvenska poeterna. Ofta ansedd som poeternas poet drev han sina texter i en allt mer reducerad och genomlyst riktning. Onödiga ord utelämnas, meningar lämnas ofullbordade, syntaxen hänger i luften.

Vill du läsa mera? Till bibliotekskatalogen!

Ej jag har att säga
ord blir färre
tystnande
vad har jag att säga?
Enklare kanhända
längtar att ett stillnar

Ord och ej annat (1945)

Björlings dikter kan beskrivas som ordmusik, ofta med en lätt mystisk ton. Det är som vore den lakoniska stilen skärvor av en förlorad helhet.

Minns jag dig
stillare
ordlös
och ögat talade
klart,
ansiktet, marmorhuggnads-
bleka,
hör jag dig
bortomljusstilla,
minns jag-

Luft är och ljus (1946)

Björling bodde vid Brunnsparken i Helsingfors, i en ombyggd bastu. I februari 1944 träffades huset av en bomb och författaren förlorade allt han ägde, däribland högar av dikter.

Björlings komprimerade form fortsätter att fascinera, de ofta fjäderlätta texterna äger en sällsam tyngd

O hav, ljus
och på himmelen
och som grönljus
som löv grönt
o som allts
kvällsljus
mellan skiftningars
molnljust

Som alla dar (1953)

/Håkan Olsson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s