Ragnar Thoursie (1919-2010) är en av den svenska lyrikens mest särpräglade begåvningar. Trots sin ringa produktion, inalles fyra diktsamlingar, har han haft stor litterär betydelse – en som intygat Thoursie sin tacksamhet är Tomas Tranströmer.
Sök efter Ragnar Thoursie i bibliotekskatalogen.
Debutboken Emaljögat gavs ut 1945. Dikterna är fyllda med överraskande bilder men också en för det litterära 40-talet ovanlig humor. En dikt om Stagnelius inleds sålunda:
Stort huvud i trädet sitter, ett risigt
bo för tankar. Flätade av gråa ådror
är dess fantasiverk, endast rötterna i jorden
röras tunglikt av vindar…
En synnerligen lyckad, tvetydig bild; den brådmogne romantiske poetens huvud liknas vid ett risigt fågelbo.
Ett bra exempel på författarens bildseende är inledningen till dikten Skolavslutningen:
Första sommardagen, då dammet yr upp,
första sommardagen,
klättrar komministern som en spillkråka
upp i Predikans framstam:
håller sig fast med vita förmaningar på räcket,
svarta vingar fällda ihop på ryggen,
lyfter hakskägget och gapar rött
En tät, komprimerad bild av skolpojkarnas position gentemot den skrämmande, samtidigt lätt komiske, prästen, hållande sitt förmaningstal (förmodligen om synd och straff).
Efter Nya sidor och dagsljus (1952) med sin öppnare, mot samhällsfrågor mer riktade stil, tystnade Thoursie. Arbetet vid arbetsmarknadsstyrelsen, bl.a. som byråchef, tog all tid i anspråk. Först sent i livet återupptogs författarskapet. Ur Kråkorna skrattar (1989) följande sjurading:
Sju rader, sällan mer
Och ändå för mycket.Så litet hans dagsverke,
och ändå ofantligt.att finna
de sista
orden.
Poetens allra sista bok, han gav också ut ett par prosaböcker under 00-talet, blev Sånger från äldreomsorgen (2009), av författarens själv beskriven som ”ett poetiskt remissvar på Äldredelegationens slutbetänkande från 2008” .
/Håkan Olsson, bibliotekarie på Stadsbiblioteket i Halmstad
Hela Halmstad läser 