Edith Södergran — nydanare och visionär

Vad säga om Edith Södergran som inte redan sagts, mer än att hon är en banbrytande diktare?

På biblioteken kan du låna dessa böcker av Edith Södergran.

Edith Södergran

Bildkälla: Svenska litteratursällskapet i Finland

Född i S:t Petersburg 1892, gick i en tyskspråkig skola, familjen förmögen. Södergrans flyttade till Karelska näset, fadern tidigt död. Lungsjuk redan i unga år tillbringade Edith flera år på sanatorier, bl.a. i Davos. Den ryska revolutionen gjorde familjen utblottad och poeten levde till sin död 1923 alltmer isolerad tillsammans med modern i det då till Finland hörande Raivola.

Påverkad av tysk expressionism (hon skrev sina första dikter på tyska) och fransk symbolism debuterade hon 1916 med samlingen Dikter. Den fria versformen, moderna stilmedel och inte minst den erotiska sinnligheten mottogs med fullständig avoghet, boken fick blott en välvillig recension. I efterhand ses diktsamlingen som en vägröjare för modernismen inom svenskspråklig lyrik.

Stjärnorna

När natten kommer
står jag på trappan och lyssnar,
stjärnorna svärma i trädgården
och jag står i mörkret.
Hör, en stjärna föll med en klang!
Gå icke ut i gräset med bara fötter;
Min trädgård är full av skärvor.

Tre systrar

Den ena systern älskade de söta smultronen,
den andra systern älskade de röda rosorna,
den tredje systern älskade de dödas kransar.
Den första systern blev gift:
man säger, att hon är lycklig.
Den andra systern älskade av hela sin själ,
man säger, att hon blev olycklig.
Den tredje systern blev ett helgon,
man säger, att hon skall vinna det eviga livets krona.

I de följande böckerna, Septemberlyran (1918) och Rosenaltaret (1919), skruvas tonen upp. Med tydlig påverkan av Nietzsche och hans övermänniskoidéer rör sig poeten fritt i världsalltet, profetisk och skinande. Stilen är olympisk, liksom i staccato.

Min lyra

Jag avskyr tanken…
Var är min älskade jättelyra?
Den solskenssträngade, sagolika, ur molnen hängande.
O du min jättelyra,
du hänger över världen som ett frågetecken.
………………………………………………………………….
Då jag dör,
kastar jag mig sorglöst ned på dina strängar;
då stå två andar upp ur det okända,
sovande bära de oss över haven,
de stanna mitt på Atlanten.-
………………………………………………………………………
Och vi äro båda försvunna ur världen,
du min älskade lyra!

Södergrans senare dikter är lugnare, kanske kan man kalla dem resignerade, som skrivna i dödens väntrum. I den posthumt utgivna Landet som icke är (1925) finns flera av hennes allra mest drabbande texter.

Månen

Vad allting som är dött är underbart
och outsägligt:
ett dött blad och en död människa
och månens skiva.
Och alla blommor veta en hemlighet
och skogen den bevarar,
det är att månens kretsgång kring vår jord
är dödens bana.
Och månen spinner sin underbara väv,
den blommor älska,
och månen spinner sitt sagolika nät
kring allt som lever.
Och månens skära mejar blommor
av i senhöstnätter,
och alla blommor vänta på månens kyss
i ändlös längtan.

Edith Södergrans Samlade dikter ryms inom 200 boksidor. Men vilka sidor!

/Håkan Olsson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s